Bewitcheds filmrecensionsblogg

Illusionisten är ett drama från 2006. I huvudrollerna som Eisenheim och Sophie, ser vi Edward Norton och Jessica Biel. Filmen utspelar sig under sekelskiftet i Wien. Eisenheim är en trollkarl som uppträder för publiken med illusioner. Kronprinsen vill att Eisenheim skall störtas, för han kan inte komma på om Eisenheims illusioner, är illusioner eller verkliga, så han sätter polisen på honom. Eisenheim träffar Sophie som är trolovad till kronprinsen, och det visar sig att de båda varit ungdomskärlekar. Nu gör Eisenheim allt för att få sin Sophie igen, med hjälp av sin magi...

Jag har ägt den här filmen på dvd i flera år, men dragit mig lite för att se den. Har aldrig riktigt varit på humör för att se en film som håller på med "magi" under sekelskiftet, och blev övertalad av min sambo att se den. Och jag måste erkänna att den faktiskt är rätt bra. Illusionerna är riktigt bra gjorda, och jag kommer på mig själv att jag sitter och undrar över hur Eisenheim gör. Twisten i slutet av filmen var helt oväntad för mig, och jag bara satt lite halvt förbryllad och tänkte Jaha, det förklarar allt. Handligen i sig är ju en lång kärlekshistoria som jag kanske inte ger så mycket för. Utan filmen vinner på sin spänning och effekterna. Skådespeleriet av Norton är i toppklass, Biel gör inget vidare. Har aldrig riktigt tyckt om henne som filmskådis, utan förknippar henne alltid med tv-serien Sjunde himlen, och hennes roll i denna film hade lika gärna kunnat spelas av någon annan skådespelerska. Som summering kan jag säga att filmen är bra och förtjänar en stark trea.

Kampen om elden är ett äventyr från 1981, regisserad av Jean-Jacques Annaud. I rollistan ser vi bland annat Ron Pearlman. Filmen utspelar sig 80 000 år före kristus och jordens befolkning är beroende av elden. En fredlig stam av neandertalare blir attackerade av en grupp homo erectus och av vargar. I sin flykr förlorar de sin eld och nu ger sig tre män iväg för att återfinna elden. På sin resa möter de flera hinder, men en dag ser de elden som ett gäng kannibaler har gjort upp. De försöker ta elden och lyckas. Ett av kannibalernas kvinnliga offer slår följe med neadertalarna, hon kommer från ett annat folk som de aldrig har sett. En av männen blir kär i kvinnan och när hon en dag har försvunnit ger han sig ut för att leta efter henne. Han blir tillfångatagen av hennes folk, men han får lära sig ett viktigt verktyg, nämligen hur man gör upp eld på egen hand.

Jag blev lite förvånad över hur filmen var, jag trodde att det skulle vara ett spännande äventyr. Men jag borde nog ha läst lite om filmen innan, den är närmligen väldigt realistisk i de filmiska stilmedlen, kameran, färg- och ljussättning osv. Det förekommer ingen dialog i hela filmen, eller iaf ingen dialog som man förstår. Vilket jag på ett sett tycker om, för det gör filmen mer verklighetstrogen, man pratade faktiskt inte engelska 80 000 f Kr. Första 30 minuterna av filmen tyckte jag var skit och började fundera på om jag skulle byta filmen, men det var tur att jag inte gjorde det för filmen blev bättre. Det var nog det att det tar ca. 40 min innan man kommer in i filmens känsla och handling. Så jag måste säga att filmen var faktiskt riktigt bra på sina ställen, men det är ingen film jag rekommenderar att se som mysfilm en fredagkväll. En medel till stark trea.

Blood diamond är en thriller från 2006. I rollistan ser vi bl.a. Leonardo diCaprio, Djimon Hounsou och Jennifer Connelly. Filmen utspelar sig under inbörderskriget i Sierra Leone under 90-talet. Danny Archer är diamant-smugglare av blodsdiamanter år ett stort diamant företag i väst. Archer får upp ögonen för Solomon som sägs ha gömt en diamant stor som ett ägg. Archer gör nu allt för att få tag i diamanten och går med på att hjälpa Solomon hitta sin familj igen. Till hjälp har Archer en amerikansk reporter som lovar att hjälpa om Archer hjälper henne att störta det stora diamant företaget och få ett slut på smugglingen av blodsdiamanter.

Detta var andra eller tredje gången jag såg Blood diamond. Jag kommer ihåg att när jag såg den första gången så var jag helt frälst och tyckte den var riktigt bra. Men nu när jag har sett den igen måste jag ändra min åsikt för den håller inte alls samma mått som första gången jag såg den. Handlingen i sig är intressant och fruktansvärd, men filmen känns seg och som att den går runt i en spiral. Det tycks nästan inte hända något nytt förren i slutet av filmen. Tycker dock att det är bra skådespeleri både från diCaprios och Hounsous sida, och visst, även jag stör mig lite på diCaprios dialekt ;) Efter jag sett om Blood diamond når den inte högre än till en trea, en stark sådan.

Wallander: Vålnaden är del 23 i filmserien om kommissarie Wallander som återigen spelas av Krister Henriksson. Ett hur bränns ned tack vare en gasläcka, två personer befinner sig i huset. Kvinnan i huset kunde man identifiera och är hustrun till en storaffärsman. Efter identifieringen av mannen visar det sig att det är affärsmannen kompanjon, och mannen och kvinnan hade ett kärleksförhållande. Efter nogranna undersökningar visar det sig att gasläckan inte var en olycka, den var anlagd. Nu börjar Wallander och hans team undersöka och spåren leder till affärsmannen och hans kompanjons hustru. Men är det verkligen dem?

Tycker att denna faktiskt är en helt okej Wallander-film. Storyn i sig är hyfsat spännande och vem som är mördaren och varför har man ingen aning om förräns i slutet av filmen. Vad mer skall jag säga? Helt ok, en svag trea.

Surrogates är en sci-fi/thriller från 2009. I huvudrollen som FBI-agenten Tom Greer ser vi Bruce Willis. Filmen utspelar sig i en snar framtid där människor interagerar med hjälp av surrogates. Man köper en robot som er ut som en person och man kopplar ihop denna med sitt nervsystem, sen kan man ligga i soffan och låta sin surrogates gå till jobbet. Greer och hans partner utreder ett mord på en collegestudent. Det visar sig att när personens surrogate blev attackerad och dödad, så dog även personen som styrde den. Detta är något som inte skall få hända och nu börjar en utredning som leder dem ända upp till personen som gjorde surrogates möjligt från början.

Innan jag såg filmen så läste jag vad andra människor tycker om den, det var blandad respons, men övervägande negativ. Men jag tänkte, va fan den kan väl vara hyfsad ändå, en sci-fi med Willis han väl inte vara helt galet. När jag  hade sett klart filmen så var jag kluven om vad jag egentligen tycker om den, den vägde mellan en tvåa och en trea. Men efter att jag tänkt på det + att det gått några dagar från det att jag såg den så märker jag att jag knappt kommer ihåg filmen och då är den inte värd mer än en tvåa. Filmens handling tycker jag faktiskt är rätt intressant, hela konceptet med surrogates tilltalar mig, men det blir något fel när man gjorde filmen. Allt känns platt, inget går riktigt fram, och kärlekshistorien med Greer och hans fru känns fel och oengagerande. En film man kan se när man känner för lite hjärndöd action, där man inte behöver tänka varken under eller efter filmen.

G.I. Joe: The Rise of Cobra är en action/sci-fi från 2009. Filmen handlar om en internationell elitstyrka som består av G.I. Joes. Duke oc hans militärförband skall frakta ett nytt biologiskt vapen och under frakten blir de attakerade av mystiska människor. Hon som verkar leda dem är Ana, Dukes föredetta flickvän. G.I. Joes kommer och räddar situationen och tar med de två överlevande, Duke och Ripcord. Nu gör de båda allt för att få vara med i G.I. Joe styrkan och utsetts för diverse test. Helt plötsligt blir deras bas attackerade av samma människor från den tidigare attacken och de lyckas få med sig vapnen. Nu börjar jakten. Vem är det egentligen som tagit vapnen, och vad skall de använda dem till?

Innan jag såg filmen har jag i princip bara läst negativa kommentarer och recensioner, så jag hade inga höga förväntningar och tänkte att denna skulle vara ytterliggare en hjärndöd action/sci-fi. Men jag hade fel, jag tycker itne att den var så kass som jag läst. Visst så är den rätt förutsägbar och följer Hollywood-mallen för denna typen av film, men jag tycker ändå att den var hyfsat underhållande. Det är ju en action film fylld med fighter och explotioner, men det är så jag tycker att en sådan här film skall vara. Karaktärerna är väldigt stereotypa måste jag säga, de bjuder inte på några överraskningar direkt. Handligen är okej, och bjuder på någon twist emellanåt. Slutet är extremt upplagt för en uppföljare. Handlingen är inte slut när filmen var slut, utan jag blev paff när eftertexterna kom på. Och jag ser fram emot uppföljaren så jag får reda på vad som händer ;) En svag trea...

Arn: Tempelriddaren är ett svenskt äventyrsdrama från 2007. Filmen utspelar sig 1100-talet och bygger på böckerna om Arn, skrivna av Jan Gulliou. Arn Magnusson föds i på Arnäs gård i Västra götaland. När han var liten föll han från ett utsiktstorn och föräldrarna trodde han skulle dö och bad till Gud att om han ger Arn livet åter så skall han uppfostras i Guds läror. Så blir fallet och Arn växer upp i ett kloster där han skolas bland annat i att läsa, latin och svärdkonst. När Arn är runt 18-års åldern skickas han hem till Arnäs gården. Han blir kär i flickan Cecilia och de älskar, som för med sig att Cecilia blir gravid. Cecilias syster skvallrar för nunnorna och biskopen dömmer Arn och Cecilia till otukt och att de skall arbeta i var olika kloster. Istället för att bo i klostret skickas Arn ned till Jerusalem och skall ingå i Tempelriddarordern. Cecilia får dock gå i kloster och behandlas extremt illa, plus att man tar hennes barn ifrån henne. Kommer Arn att överleva tiden i Jerusalem så han kan få återse sin Cecilia?

Väldigt många av dem jag känner har sett denna filmen och verkligen älskar den, så jag gick in med hyfsat höga förhoppningar, och jag kan säga att de inte uppfylldes. Hela filmen känns så fel, handlingen är lam och skådespeleriet är i botten, det känns helt enkelt inte trovärdigt. De ända som är bra är Stellan Skarsgård och Milind Soman. Filmen är dock visuellt vacker/fin och det märks att man haft en stor budget. När jag och min sambo satt och tittade på filmen så skrattade sambon flera gånger till den dåliga dialogen och undrade när den skulle vara slut. Det tycker jag säger en hel del om filmen. Helhets betyget blir en tvåa.

Orphan är en thriller/skräck från 2009. Familjen Coleman består av föräldrarna Kate och John och två barn, en kille och en liten döv flicka. Efter att Kate fått missfall bestämmer de sig för att adoptera. De åker till barnhemmet och träffar den 9-åriga Esther som ursprunligen är från Ryssland. Paret tycker med en gång om henne och bestämmer sig för att adoptera henne. Till en början verkar allt vara normalt, men helt plötsligt börjar Esther bete sig lite underligt, speciellt mot Kate. Kate börjar bli misstänksam och börjar gräva i Esthers förflutna. Ingen tror på Kate när hon berättar att det är något konstigt med Esther. Vem är hon egentligen och vad vill hon?

Jag har läst så mycket bra om denna filmen och tänkte att den är nog riktigt bra och är sevärd, men vad jag misstog mig. Det kändes som att man sett denna filmen förut, man kunde förutse i stora delar vad som kommer att hända. Lite som i andra skäckfilmer, man vet att mördaren är bakom dörren osv... Nej, jag tycker inte att denna är mycket att ha. Visst så är det okej skådespeleri i filmen, speciellt från Isabelle Fuhrman, som spelar Esther. Dock tycker jag om twisten som är i "slutet" av filmen, man kunde inte ana vem Esther egentligen var. Men som helthet tycker jag som sagt inte om filmen värst, men kan tänka mig att den tilltalar många. Den får en stark trea.

Natt på museet 2 är en komedi från 2009 och är uppföljare till Natt på museet. Nu så har museets säkerhetsvakt Larry slutat att arbeta på museet och har ett eget företag. Han bestämmer sig för att en kväll gå och besöka sina gamla vänner och får reda på att de allihopa skall bli förvarade på ett lager i Smithsonian museet och den magiska tavla skall inte följa med så de kommer aldrig att komma till liv igen. En dag när Larry kommer hem från jobbet får han ett samtal från Jebediah som berättar att den luriga apan tog med tavlan och hela Smithsonian lever och att de ligger i krig med Kahmunrah. Larry ger sig genast iväg för att rädda sina vänner och för att ta tillbaka tavlan.

Tycker att hela filmen känns som ett ihop klipp av första, det händer egentligen inget nytt förutom att de är på ett annat, större museum. Visst filmen är rolig på sina ställen, emn jag tycker itne att den är så underhållande, den är äna för barnslig för min smak. Det finns säkert folk som tycker denna är skitrolig och uppskattar den, men jag är nog inte än av dem. Det finns många andra "barn/komedier" som är roligare och mer spännande än denna. Så jag anser att detta inte är en bra uppföljare, den första filmen var bättre, även fast inte den var jättebra.

Flickan är ett svenskt drama från 2009. Filmen var nominerad i flera kategorier på Guldbaggegalan och gick där ifrån med en Guldbagge för bästa foto. Filmen utspelar sig 1981. En familj skall resa till Afrika för att under en sommar arbeta för Sida, bara några dagar innan de skall åka ringer Sida och berättar att deras dotter inte kan följa med för hon är för ung (10 år). Familjen får tag i flickans moster som skall komma och sitta barnvakt åt flickan under sommaren. När mostern kommer så blir det mer flickan som får vara barnvakt åt sig själv för mostern bara dricker och har fester. En dag åker mostern iväg med sin kille och säger att hon är tillbaka snart. Nu får flickan ta hans om sig själv, lite längre än vad som var planerat då mostern inte kommer tillbaka förräns någon dag innan föräldrarna kommer. Hur skall flickan kunna klara sig en hel sommar själv?

Hela filmen är en skildrig av ett barn liv genom ett barns ögon. Filmen är grymt hemsk och man hatar både föräldrarna och den oansvariga mostern. Filmen är väldigt intressant till en början, men mot slutet börjar filmen blir lite långtråkig. Skådespeleriet är riktigt bra, speciellt av Blanca Engström som spelar flickan. Filmens foto är nog det bästa jag har sett någonsin i en svensk film. Det är väldigt naturligt fast samtidigt magiskt/poetiskt. En mycket bra och sorlig film som inte riktigt når upp till en fyra, men är mycket sevärd.

Law abiding citizen är en thriller från 2009. I huvudrollerna som Nick och Clyde ser vi Jamie Foxx och Gerard Butler. Filmen handlar om Clyde som överlever ett rånförsök mot sitt hem. Hans fru och dotter blir mördade av rånarna och polisen har tagit fast de skyldiga. Som försvarare från han Nick som råder honom att förlika, för ena av gärningsmännen har erkännt och kan peka ut den andre killen som mördare. Clyde litar på Nick och går med på att förlika och ena killen blir dödsdömd, medans den andra går fri. Ca. 10 år senare börjar det hända konstiga grejer. När den dödsdömde skall få sin giftavrättning är det någon som har bytat ut giftet, den andre mördaren som gick fri hittas slaktad i ett lager. De anhåller Clyde som erkänner, men även fast han sitter inne så är det fler och fler människor som dör. Vem är det som mördar? Har Clyde en kompanjon?

Tycker att filmen är helt okej, stundtals väldigt spännande. Man sugs in i handlingen och undrar vad som kommer hända härnäst. Handlingen i sig är bra och har några twister som är hyfsat oväntade. Skådespeleriet är bra, både av Foxx och Butler, de känns trovärdiga, speciellt Foxx som överraskar. Dock är slutet helt fel, enligt mig, känns som ett klassiskt Hollywood-slut SPOILER de goda skall alltid vinna SPOILER. Men overall så är detta en helt klart godkänd film som sticker ut i mängden av dagens thillers. Tror att många som ser den kommer tycka om dess spänning. En solklar trea.

Julie & Julia är en drama/komedi från 2009. I rollen som Julie ser vi Amy Adams och som Julia, Meryl Streep. Filmen bygger på en sann historia. Julie & Julia handlar om Julie, en tjej som är trött på sitt arbete och sina vänner, och hon älskar mat. Tillsammans med sin man bestämmer hon sig att starta en matlagningsblogg där hon skall gå igenom alla recept ur Julia Childs kokbok, 524 recept på 365 dagar. Parallelt med Julies matlagning får vi följa Julias resa och hur kokboken kom till.

Julie & Julia är en mysig fredagsmys film. Stämningen genom hela filmen är helt enkelt mysig. Handlingen är bra och man sugs in i den. Båda historierna är lika bra och det är intressant att följa båda. Måste säga att man blir hungrig att se filmen, så det är bra om man precis har ätit innan man ser den annars börjar man rota i skafferiet ;) Skådespeleriet är bra, jag är inte överförtjust i själva karaktären Julia Child, men var hon så, så gör Streep ett mkt bra jobb. För att summera så är det ingen film i världsklass, men den har en skön känsla över sig och man kommer komma ihåg delar av den. En stabil till stark trea.

La zona är ett mexicanskt drama från 2007. Filmen handlar om La zona som är ett område i Mexico city där priviligerade och välbergade människor bor. Runt La zona finns det en hög mur och videokameror, de har skapat ett eget samhälle och en egen "polisstyrka". En kväll faller en stor reklamskylt ned över muren och den går sönder och elen slås ut. Tre slumkillar bestämmer sig för att gå över muren och stjäla. Det går inte riktigt som de tänkt sig och ägaren av huset upptäcker dem. I ren panik dödar de kvinnan och blir upptäckta. 2 av killarna dödas av grannarna, men en 14 årig kille lyckas fly. Hur skall han ta sig ut ur La zona när alla letar efter honom och polisen får inte hjälpa till?

Vilken besvikelse denna var, inte alls som jag hade tänkt mig, filmen var mer drama än vad jag trodde efter att ha sett trailern. Filmen visar bara på rädslan hos de rika och deras twistade hjärnor och hur allt löses med våld. Jag skulle inte rekommendera denna, men tycker man om denna typen av film så tror jag man tycker att även denna är bra. Visst filmen är snyggt gjort (för att vara mexicansk) och ok handling, men för mig är det något som fattas och handlingen känns som man har sett förr, nu är den bara insatt i en ny miljö. Kan inte ge den mer än en tvåa.

Moon är ett drama/sci-fi från 2009. I huvudrollen som Sam Bell ser vi Sam Rockwell. Filmen handlar om Sam som är astronaut och befinner sig ensam ute på en energistation långt ute i rymden. Han skall vara där i tre år och har endast en talande robot som sällskap. Det ända som håller han något frisk är samtalen hem till hans fru och dotter. Nu är det snart dags för Sam att åka hem, men han är med om en olycka och företaget tror han är död. Men han överlever och lyckas ta sig tillbaka till stationen, men nu finns det en annan Sam på stationen. De båda Sams bråkar om vem som är klon, och vem som inte är det. Men varför finns det någon annan som ser exakt likadan ut som Sam på stationen? Nu börjar de två Sams undersöka stationen på riktigt och restulatet är inte vad de förvänatade sig...

Så fort jag satte på film sögs jag direkt in i handlingen. Detta är en mycket vacker och sorlig film, man känner en stark sympati med Sam. Skådespeleriet är riktigt bra och det är inte mer än ca. 5 pers med i hela filmen. Robotens röst gör Kevin Spacey som passar som handen i handsken. Kan inte säga mer än att filmen är riktigt bra och är inte som någon annan sci-fi film jag har sett innan, filmen är så mycket mer än bara bilderna man ser och handlingen är på topp. Dock tycker jag att slutet är lite lamt, men passar ändå. Säger bara se denna filmen för den är riktigt bra.

The Last house on the left är en skräckfilm från 2009. Filmen är en remake av orginalet med samma namn från 1972, av Wes Craven. Filmen har i princip samma handling som orginalet. Två tonårstjejer kidnappas av den dömde mördaren Krug och hans gäng. Gänget våldtar ena flickan och mördar den andra. Flickan som överlever, även fast gänget tror att hon är död lyckas ta sig hem till huset där hennes föräldrar är, men vad hon inte vet att gänget sover över i föräldrarnas gäststuga. Föräldrarna börjar förstå vad som har hänt deras dotter och vilka som har gjort det, nu måste de döda det kriminella gänget för sin egen överlevnad.

Jag tycker att orginalet är bätte än remaken. Jag hade inte förväntat mig något annat än att denna remake skulle vara skit och det var nog tur det, för den är inte bra. Visst så sugs man hyfsat in i filmen efter ett tag, men man vet vad som kommer hända, i och med att man sett orginalet... Om jag bortser från att ha sett orginalet så är väl ändå filmen knappt ok, kan tänka mig att flera kanske tycker denna är bra och läskig, men inte jag tyvärr, därför blir det inte mer än en tvåa.

The Bubble är ett israeliskt drama från 2006. Filmen handlar om reservsoldaten Noam får under en tjänstgöring på Västbanken syn på en ung man, palestiniern Ashraf. Efter militärtjänstgöringen är han sedan tillbaka hemma i de hippa kvarteren vid Sheinkin Street i Tel Aviv där han delar lägenhet med Lulu och Yali. De tre vännerna lever partyliv och arrangerar politiska aktioner som ”rave against the occupation”. Ashraf och Noam möts igen, kysser varandra och flyttar ihop i kollektivet. För att smälta in får Ashraf det hebreiska namnet Shimi och börjar jobba på Yalis café. Men det är inte lätt för Ashraf som måste återvända till palestina där samhället inte är lika öppet för homosexualitet.

Blev faktiskt mycket imponerad av denna filmen. Jag sögs direkt in i handlingen och de intressanta karaktärerna. Filmen är både underhållande att se, men visar även en bild av hur samhället ser ut i Tel Aviv och skillnaden mot andra sidan gränsen. Jag kan bara säga att filmen är riktigt bra och har man möjlighet att se den så tycker jag att man skall göra det. Skulle vilja säga att filmen är riktad till "äldre" ungdomar, och man får nog ha en öppen syn på homosexualiet för att uppskatta filmen. En "normal" fyra.

Närkontakt av tredje graden är en sci-fi från 1977, regisserad av Steven Spielberg. Filmen handlar om familje fadern Roy Neary som en dag får se ett mycket starkt och konstigt ljus som slår ut all ström i hans bil. Nu börjar han höra lite konstiga grejer och blir besatt av detta konstiga fenomen, han tillsammans med några andra är övertygade om att det är aliens. Innuti huvudet ser alla som sett ljuset, något som de inte riktigt vet vad det är, de börjar alla med att försöka avbilda det de ser i huvudet. Det visar sig vara ett berg och nu gör Roy och hans vänner allt för att komma dit, men det blir inte lätt när militären har stängt av området. Var det verkligen aliens som kontaktade jorden?

Först måste jag säga att jag blev besviken på denna, den var inte alls som jag trodde. Jag var övertygad om att den skulle vara en bra sci-fi film i 70-tals anda, men icke, det är inte ens några rymdvarelser med i filmen förräns i slutet. Hela filmen är som en lång drama film med en halvgalen snubbe. Men om jag säger såhär, om jag bortser från mina krossade förväntningar på filmen så är den ändå bra. Visst den är inte jättespännande, men man fastnar ändå hyfsat lätt i filmen, fast man undrar inte vad som kommer ändå, för det är så uppenbart. Jag ger filmen en svag 3:a, så vill man se en sci-fi/alien film så finns det så många fler som är bättre...

New moon är ett romantiskt fantasy/drama från 2009. Filmen är den första uppföljaren till Twilight. New moon tar efter där Twilight slutar. Nu är det Bellas 18 års dag och hon skall fira den tillsammans med familjen Cullen. När hon skall öppna en present så skär hon sig i fingret och en yngsta av Cullen bröderna flippar ut och vill äta upp Bella. Detta tar Edward hårt och bestämmer sig för att lämna Bella och Forks. Bella går in i en djup depression och kan inte får kontakt med någon i familjen. Månader går och Bella börjar umgås med Jakob, för hon behöver honom till att fixa ett par crossar, Bella har nämligen kommit på att det enda sättet hon kan se Edward är när hon utsätter sig själv för fara. Detta är början på en djup vänskap mellan Jakob och Bella, men något har hänt med Jakob, samtidigt jagas hon av vampyren Victoria som kräver hämnd. Kommer Bella någonsin att få se Edward igen?

Första gången jag såg Twilight så blev jag lite besviken men tyckte ändå att den var bra, sen så såg jag den en gång till och den bara växte och blev bättre, så tror jag det kommer bli med denna också. För det första så tycker jag det är en bra uppföljare, men den kommer nog bli bättre ju fler gånger man ser den. New moon fokuserar väldigt mycket kring Bella och Jakob, Edward är inte med i stora delar av filmen, vilket jag tycker är lite tråkigt, men det är ändå intressant med Jakob och hans släkte. Det bästa i filmen, för utom allt uppenbart, är när Edward, Bella och Alice befinner sig hos de mäktiga vampyrerna i Rom. Anledningen är nog att jag bara älskar skådespelaren Michael Sheen som spelar Aro. Detta är en mycket bra film om man diggar kärleksfilmer och har en svag punkt för vampyrer. För tillfället är den snäppet under Twilight och får en svag fyra.

Veronika bestämmer sig för att dö är ett drama från 2009. Filmen bygger på boken med samma namn av Paolo Coelho. I huvudrollen som Veronika ser vi Sarah Michelle Geller. Filmen handlar om 29 åriga Veronika som inte alls trivs med sitt liv. Till det yttre verkar allt bra, hon har en fin lägenhet, välbetalt arbete och ser bra ut, men innuti hennes kropp är allt svart. En dag bestämmer hon sig för att ta sitt liv genom att ta en överdos. Det blir ett misslyckat försök, hon hamnar i koma i två veckor och vaknar upp på ett privat metalsjukhus. Där får hon reda på att hon kommer dö om några veckor för självmordsförsöket medförde ett fel på hjärtat och hjärnblödning. Veronika försöker ta sitt liv på sjukhuset flera gånger men misslyckas. Hon träffar den stumme Edward på sjukhuset och nu börjar vändningen tillbaka till livet.

Blev faktiskt förvånad över hur bra filmen var. Jag har läst flera recensioner som tycker att filmen max är godkänd, och därför hade jag en förutfattad mening om filmen. "Som tur var" infattades den inte, och filmen var mycket bättre. Handlingen i sig tycker jag är väldigt bra och man blir inspirerad. Måste kanske säga att jag inte har läst boken innan jag såg filmen och kan inte jämföra dessa två. Men jag har läst andra Coelho böcker och måste säga att filmen, för mig, får fram känslan som finns i hans böcker. Geller i huvudrollen är väl sådär, men växer. Jag är ett stort fan av Buffy the vampire slayer och har därför svårt att se Geller i andra roller, och till en början tyckte jag att hon var lite störande, men genom filmen växte hon i rollen, men iof kunde nästan "vem som helst" spelat rollen lika bra. En lite rolig grej i filmen var att helt plötsligt börjar man höra Lisa Ekdal med "Vem vet", väldigt ovanligt i en amerikansk film. Veronika bestämmer sig för att dö är en bra och tankvärd film som är mycket sevärd, en svag fyra.

Nu har jag en förfrågan till Er, mina läsare. Hur skall mina kategorier se ut? Jag har suttit och funderar på om jag skall dela in filmerna på annat sätt än i Mina 5:or, Mina 4:or osv.

Jag har två förslag, antingen så kategoriserar jag in recensionerna efter genre, alltså drama, komedi osv. Problematiken med det är att det är svårt att placera in filmer i renodlade genre, oftast så är det drama/komedi, action/thriller osv... Fördelen är att det är enkelt att få ett filmtips inom den genren man är sugen att se...

Förslag nummer två är att kategorisera in recensionerna i alfabetiska kategorier, alltså A-C, D-F, G-I, J-L osv... Problemet där är att det kan bli väldigt många filmer i vissa kategorier och svårt att finna filmer... Men det underlättar om man letar efter en recension, t.ex. av Terminator, då vet man att om det finns en recension så finns den under T kategorin.

Kan inte bestämma mig, fast jag lutar åt hållet med alfabetisk indelning. Vad tycker ni? Skall jag byta till någon annan kategorisering eller skall jag behålla det så som jag har det? Skicka gärna en kommentar vad ni tycker, vilket som är lättast/bäst för Er läsare.

Jurassic Park III är ett sci-fi/äventyr från 2001. Denna är den andra uppföljaren till Jurassic Park. Det är inte Steven Spielberg som har regisserat denna, utan Joe Johnston. Jurassic Park III handlar åter igen om Dr. Alan Grant. Han tillsammans med sina utgrävningsassistent blir kontaktade av ett gift par som vill att Dr. Grant skall vara deras guide när de vill cirkulera över den andra Jurassic ön. Dr. Grant vill absolut inte, men ger med sig när de skriver en check som kommer att medföra att de kan fortsätta sin utgrävning. När de åker till ön så tänker de landa! Något som Dr. Grant är helt emot, men han kan inte göra så mycket. Det visar sig också att paret är en bluff, de är skilda och inte miljonärer och vill åka till ön för att leta efter sin son som kraschade med fallskräm på ön. Kommer de att finna pojken? Och hur många av dem kommer att överleva?

Suck, är det enda jag kan säga till denna filmen, den var faktiskt helt värdelös. Känns som att inget fungerar i filmen och den faller helt platt i mina ögon. Det mesta känns helt osannolikt och väldigt mycket drama över filmen. Vem bryr sig om relationerna (mer än vanligt) mellan karaktärerna, när man vill se köttätande dinosaurier? Ne, denna rekommenderar jag inte, den är sämre än både den första och den andra filmen. Se något annat istället.

Jurassic Park: The Lost world är ett sci-fi/äventyr från 1997, regisserad av Steven Spielberg. Denna är uppföljaren till den första filmen, Jurassic Park. Filmen handlar om ö nummer två, även där klonade man dinosaurier. Nu vill Dr. Hammond att Dr. Ian Malcom skall åka dit med ett team för att observera hur dinosaurierna klarar sig och lever. Men vad det inte vet är att styrelsen i Hammond-fonden också kommer att skicka dit ett team, men inte för att observera utan för att ta död på alla dinosaurier. Nu börjar kampen mellan forskarna och militärerna, som snabbt övergår till kampen mellan människorna och dinosaurierna.

Ja, vad skall man säga, en uppföljare är alltid en uppföljare. Det jag tycker är intressant är att Spielberg även har gjort denna, vilket kan/är ovanligt. Men jag måste säga att denna inte alls håller samma standard som den första filmen, handlingen är ändå okej, men lite småmesig. Men själva grundstoryn, att överleva, är den samma som i den första filmen. Nja, denna är ingen hitt, vill man se dinosaurier-film så räcker det att se den första filmen, även fast denna är ok. Jag ger denna uppföljare en svag trea.

Jurassic Park är ett sci-fi äventyr från 1993, regisserad av Steven Spielberg. Filmen handlar om djurparken Jurassic Park, en djurpark som visar upp livslevande dinosaurier. Mr. Hammond ligger bakom parken och hittade dinosaurier dna i en mygga som suttit fast i bärnsten. Han ber tre personer att bli de första att se parken, där ibland Dr. Alan Grant, Dr. Ellie Sattler och Dr. Ian Malcom, som är experter på olika områden. De blir fulla av förundran när de ser parken. En eftermiddag skall de ge sig ut på en automatiserad tur runt parken tillsammans med Hammonds två barnbarn, men turen går inte riktigt som planerat när en ondsint anställd stänger av stömmen till parken och dinosaurierna rymmer...

Jag har inte sett denna sen jag var liten och tyckte det skulle vara kul att se om den. Måste säga att filmen fortfarande håller. Visst jag blir itne lika rädd längre som jag blev när jag var tio, men filmen är bra. Själva idén med att klona dinosaurier är hyfsat trovärdigt, och handlingen flyter på bra. Visst den är väldigt mycket Hollywood där de goda överlever allt och lyckas fly undan de köttätande dinosaurierna. Med tanken på när den är gjord och de bra effekterna och en ok handling kommer jag ge filmen en svag fyra.

Luftslottet som sprängdes är den tredje och avslutande delen i Millenium triologin. Filmen är ifrån 2009 och regisserad av Daniel Alfredsson. I denna ser vi återigen Michael Nyqvist som Mikael Blomkvist och Noomi Rapace som Lisbeth Salander. Filmen tar vid där Flickan som lekte med elden slutade. Nu ligger Lisbeth på sjukhus och kommer att slällas inför rätta för de tre morden. Mikael är övertygad att hon är oskyldig och gör allt för att hjälpa henne. Han börjar tillsammans med sina kollegor att gräva i hennes förfultna och blir inblandad i något som har blivit mörklagt. När han börjat gräva i papprerna kring Lisbets pappa finner han att det har funnits/finns en hemlig organisation inom säkerhetstjänsten och att det är dem som mörklagt allt i Lisbets förflutna. Kommer Mikael att lyckas få fram alla information i rätt tid?

Kan ju börja med att säga att den första filmen är riktigt bra, den andra filmen var sämre och denna tredje är sämre än den första men bättre än den andra. Det borde ju säga allt för er som sett de andra filmerna ;) på något sätt känns det skönt att historien kring Lisbet är slut och alla dumma gubbar fick vad de förtjänade. Kan inte säga så mycket mer om filmen, man måste självklart ha sett de andra filmerna för att förstå denna och tycker man hyfsat om dem, så gör man det om denna också. En svag fyra...

Yojimbo är en svart/vit samurajfilm från 1961, regisserad av den lysande Akira Kurosawa. Huvudrollen som Sanjuro/samurajen ser vi (självklart) Toshirô Mifune. Filmen handlar om en liten by någonstans i Japan som kontrolleras av två rivaliserande gäng. En dag kommer samurajen Sanjuro dit och börjar sminda planer, han bestämmer sig för att spela ut de två ligorna mot varandra så att byn kan återgå till att vara en lugn byn dit folk vågar resa. Men allt går inte riktigt som Sanjuro har tänkt sig...

Yojimbo ligger till grund för flera nyare filmer, bl.a. För en handfull dollar och Last man standing, och det säger ju en del vilken påverkan denna geniala film (och regissör) har haft på filmhistorien. Vad tycker jag då om filmen? Kan bara säga att den är riktigt bra! Speciellt de första 45 minuterna som är helt geniala, efter det så börjar jag tröttna lite på att han går fram och tillbaka hela tiden, men men... Både regin och skådespeleriet är i världsklass. Själv har jag alltid tyckt om Mifune, han är en riktigt bra skådespelare och hans röst är magisk. Skall bli kul att se filmen Sanjuro, som är en fristående uppföljare och som många tycker är bättre än Yojimbo (och andra inte). Vill man se en bra samurajfilm med en gnutta humor, så skall man se denna.

Eternal sunshine of the spotless mind är ett drama från 2004. I huvudrollerna som Joel och Clementine ser vi Jim Carrey och Kate Winslet. Filmen handlar om ett par, Joel och Clementine, som träffas och blir kära tills det börjar knaka i fogarna. Då bestämmer sig Clementine för att gå till en klinik och radera alla minnen av Joel. Joel får reda på detta och blir helt förtvivlad för han älskar Clementine mer än allt annat. I frustration och sorg bestämmer sig Joel för att också radera sitt minne, fast från Clementine. Efter raderingen så minns de båda inget av varandra när de råkar träffas, men det är något som är bekant...

Detta är ju en film som är hyllad till skyarna, både av kritiker och åksådare, den ligger bl.a. på plats #58 på Imdb:s 250 topp lista. Hade byggt upp förväntningar kring filmen och viste ungefär vad den skulle handla om, och jag måste säga att jag blev sjuk besviken. Själva filmens koncept och grundstory, att vissa människor är menade att vara tillsammans, och man skall lära sig av sina misstag/minnen inte radera dem, är riktigt bra, men jag tycker att filmen som helhet inte riktigt når fram. Jag sitter lite smått utråkad i soffan och känner att filmen är beige. Jag dras aldrig riktigt in i handlingen eller bli berörd. Karaktärerna runt om Joel och Clementine är störade och passar inte alls in. Men både Carrey och Winslet är riktigt bra i sina roller, bra skådespeleri. Som slutsats kan jag säga att filmen ändå är okej och jag kanske kommer att se om den någon gång bara för att se om jag då kanske förstår filmens hyllningar.

The Civilization of Maxwell Bright är ett drama från 2005. I huvudrollen som Maxwell Bright ser vi Patrick Warburton. Filmen handlar om kvinnokarlen Maxwell som har ett eget företag och som alltid behandlar och blir behandlad dåligt av sina kvinnor. En dag får han nog och tar i kontakt med en person som skall hjälpa honom att finna en fru från Kina. Mai Ling anländer till USA och nu börjar kulturkrockarna och Maxwell börjar ta tag i sitt liv. Allt går hyfast bra tills en dag när han blir diagnostiserad med obotlig cancer.

Filmen är väldigt speciellt filmad, i början av filmen undrade jag om det var en dokumentär. Men det är det inte utan den är inspelad i en dokumentär känsla, men speciell ljussättning och rörlig/skakig handhållen kamera. Anledningen tror jag är för att man vill ge filmen autentisitet, att filmen skall vara en inblick i en persons liv. Handlingen i sig tycker jag är väldigt bra och man kan inte sluta hat/älska Maxwell som den mansgris han är. Agerandet tycker jag är okej och det känns mer eller mindre trovärdigt. Slutet av filmen är mycket vacker och man börjar nästan gråta. Summerat betyg av filmen blir faktiskt en fyra, för den berör mig på ett sätt jag inte trodde den kunde göra. Men man får inte glömma att det är en väldigt speciell film, som jag tror inte många kommer att tycka om.

Hajen är en thriller från 1975, regisserad av Steven Spielberg. Filmen handlar om en liten fiskeby som lever på sommarturisterna. En dag hittas en tjej död på en strand och efter undersökningar visar det att hon har blivit dödad av en stor haj. Polischefen vill stänga stranden tills man dödat hajen, men det går inte borgmästaren och byns invånare inte med på. Några dagar senare blir en liten pojke uppäten av samma haj. Nu kommer det en hajforskare som efter undersökningar av offren menar att detta är en av de största vit hajarna ever. Man går fortfarande inte med på att stänga stränderna, men man ordnar en hajjakt, man fångar en haj som polischefen och forskaren är övertygade inte är hajen som dödat människor. Nu ger sig polischefen, forskaren och hajfiskaren Quint ut på havet för att döda hajen, men kommer det att gå vägen?

Jag tror säkert att många redan har sett denna filmen, men jag tror att det var första gången jag såg den och vill skriva en recension så att alla som inte har sett den skall få en uppfattning om den, och se den, för enligt mig så är detta en kultfilm som man borde ha sett, oavsett om man tycker den är bra eller dålig. Jag tror att när den kom ut 1975 så var detta en av de mest läskigaste filmerna man sett. Min mamma har sagt att hon satt och höll för ögonen när hon såg den, och det borde väl säga allt... Men idag på 2000-talet är den inte så läskig längre och jag blir inte rädd för att bada. Men film har några otroligt bra scener där man hoppar till i soffan, speciellt i slutet av filmen. Men overall så tycker jag att filmen är riktigt bra, både handlingsmässigt, men speciellt special effekterna som man nästan blir häpen av när man ser. Hajen är en bra och sevärd film, en fyra.

Avatar är ett sci-fi/äventyr från 2009, regisserad och skriven av James Cameron. I huvudrollen som Jake Sully ser vi Sam Worthington, som Neytrini, Zöe Saldana och som forskaren Grace, Sigourney Weaver. Filmen handlar om planeten Pandora och dess urbefolkning Na'vi. Människorna har åkt till planeten för att de vill komma åt ett värdefullt ämne som finns nere i marken på Pandora. Människorna har varit där i många år och försökt förhandla med Na'vi folket, de har byggt upp skolor, lärt dem engelska och gett dem medicin, men Na'vi folket vägrar att flytta sig, för det är nämligen så att just där de bor finns den största samligen av ämnet som människorna vill åt. Jake åker till planeten, han är en ex-marin som är förlamad från midjan och ned. Han skall ingå i forskningsteamet som alla har en egen, klonad avatar och deras medvetande kan genom en maskin förflyttas från människokroppen till avataren, och tillbaka. På planeten har man en massa legoknektar som är ex-militärer för att hålla upp säkerheten och Jake börjar ge dem information om hur det ser ut nere i junglen där Na'vi bor. Jake blir nämligen vän med Na'vi folket och skall lära sig deras seder. Men något han inte räknat med i början av projektet var att han skulle bli förälskad, både i en avatar och i hela deras folk och levene. Kommer Jake nu kunna stoppa skövlingen av skogen och Na'vi folket?

Jag måste säga att jag verkligen tycker om denna filmen. Den var så värd att gå och se på bio. Skall säga att jag inte såg den i 3D, för det finns inte på min biograf, det är även därför det dröjt innan jag fått sett filmen, för jag tänkte åka till en annan stad och se den i 3D, men det blev aldrig av. Och jag tycker inte alls det stör att se den i 2D, den är så vacker ändå. Visst i början har man lagt in flera scener som verkligen ser ut att vara gjorda för 3D, men det stör inte så mycket. Filmen handlinge i sig kanske inte är den mest orginella, det har man sett flera gånger förut och innehåller flera Hollywood-klichér. Men ser man på filmens animationer kombinerat med filmens förmedlande känsla och musik så är filmen helt underbar och en klar femma av fem. Men lägger man till grundhandlingen så sänks betyget för mig till en mycket stark fyra. Jag säger bara se den på bio nu, för den slutar snaart att gå. Det är verkligen en bio-film, för även om känslan kommer vara bra framför tv:n så är det inte riktigt samma sak. Se filmen och skaffa soundtracket, som är helt underbart! Längtar tills den kommer på dvd/blu-ray och hoppas att de släpper extended edition, för det hade varit så roligt att se mer även filmen, än vad man fick se. En mycket stark fyra!

Alice in wonderland är ett fantasy/äventyr från 2010. För regin står Tim Burton. I denna ser vi flera stora namn som Johnny Depp, Alan Rickman, Helena Bonham Carter och Anne Hathaway. Filmen bygger på historien Alice i underlandet. I filmen så återvänder Alice till wonderland utan att hon vet om det. Hon tror nämligen att allt är en dröm. Alice är nämligen den enda som kan besegra den onda Röda drottningen. Påvägen måste hon rädda Hattmakaren och finna svärdet som skall kunna dräpa den onda draken, Jabberwocky. Kommer Alice att klara av avv dräpa draken? Och kommer hon komma över alla hinder som den Röda drottningen sätter upp?

Jag är ett stort Burton fan, och tycker i princip om alla hans filmen, men jag måste säga att jag blev besviken på denna. Den levde inte alls upp till mina förväntningar. Tycker att filmen inte direkt genomsyras av Burtons känsla, utan den kommer bara fram i vissa scener. Själva handlingen har man ju "självklart" sett/hört förut, vilket är lite synd, men det visste man ju när man gick till bion. Filmen har några roliga repliker som får en att smålee, men inte mycket mer än det. Annars så är det bra agerande i filmen, och den är snyggt animerad, men det är något som fattas som jag inte kan sätta fingret på. Den kanske hade fungerat bättre som en musikal? Men jag bara stör mig på Hathaways agerande, det känns bara så falskt. Jag måste väl nämna något om Depp oxå. Tycker han är bra i rollen, kanske inte så överlägst bra som han är i många andra roller, men det fungerar och han är riktigt rolig emellanåt. Stör mig bara lite på att han bytar dialekt stup i kvarten. Tycker att filmen främst riktar sig till barn och ungdomar, och att man har "glömt" av den vuxna publiken. Som slutsats så håller filmen och är helt klart godkänd, men jag hade förväntat mig mer...

Sagan om My little pony är en teckand barnfilm från 1986. Filmen handlar om alla ponnyhästarna och hur de hotas av den onda häxan och hennes döttrar. Hur skall ponnyhästarna klara sig undan häxornas onda planer?

Vilken nostalgi det var när jag såg denna! Kom ihåg att när jag var liten så hade vi delar av något My little pony avsnitt inspelat på vhs och gud vad glad jag blev att det var delar av just My little pony filmen. Så nu har jag äntligen fått sett hela filmen och inte bara en del av den. Nu när jag såg den så blev jag 10 år igen, den är fortfarande helt underbar. Visst handlingen är lite mesig, men det är ju en barnfilm... Om man se på animationen så är det precis såhär som jag vill att den skall vara, rena 80-tal, precis som Smurfarna och Taran och den magiska kittlen. Om man aldrig sett dessa äldre My little pony avsnitt eller filmen så kanske man inte tycker att det är mycket att ha, men såg man detta när man var liten och tyckte om det så säger jag bara -Köp och se om den! (Riktigt dåligt klipp från filmen, men det var det ända jag kunde hitta med rätt dubbning)

Friday the 13th är en skräckfilm från 2009. I huvudrollerna ser vi bl.a. Jared Padalecki och Danielle Panabaker. Filmen tar oss tillbaka i tiden till hur allt började. Vi får se varför Jason blev som han blev och hur allt började. Ett gäng skolungdomar åker och lekar efter en stor hasch-odling som, till deras nackdel, ligger precis jämte Camp Crystal Lake, och de blir alla dödade. Några månader senare åker ett gäng ungdomar ut till Crystal Lake för att spendera en helg i en av killarnas familjehus. De möter en kille som letar efter sin syster, som tillhörde gänget med ungdomar som letade efter hasch-odlingen. Jason upptäcker ungdomarna och börjar sin "vanliga" ritual, att mörda dem. Kommer någon av dem lyckas undan, eller kommer alla dö?

Måste säga att denna remaken lr fortsättningen är helt värdelös. Det är så mycket sex och nakenscener som inte alls har något med handligen att göra. Skulle man klippa borde dessa scener så hade filmtiden halverats. Jag kan faktiskt inte säga så mycket mer än att den är skitdålig och man borde inte ens ha fått pengar till att göra filmen. Det ända som är lite bra i filmen är ju då den gamla klassiska handlingen och vissa scener när Jason utför sitt "arbete". Som helhet får filmen en svag tvåa, men det är inte långt ifrån en etta.

Daywatch är en rysk action/sci-fi från 2006, regisserad av Timur Bekmambetov. Daywatch är Nattens väktare uppföljare. Denna uppföljare handlar återigen om Anton som fortsätter sin kamp mot den mörka sidan. Han försöker att finna ödets krita för att kunna rädda Moskva och sin son. Samtidigt som jakten efter kritan så blir han anklagad av den mörka sidan för att ha mördat ett antal vampyrer, vilket är ett brott mot fredsvillkoren. Kommer Anton att finna kritan innan världen går under, och kommer han kunna ändra sitt och sin sons framtid?

Måste säga att denna är en riktigt bra uppföljare. Filmens känns trovärdig mot den försöka filmen, och känns mer eller mindre som en naturlig fortsättning. Filmen är i princip i samma andra som den första, det är lite mer action i denna, men annars så är de väldigt lika, och storyn är även här lite svår förstodd. Denna når inte riktigt upp till föska filmen, men är ändå riktigt bra och jag kommer att ge den en svag fyra.

Nattens väktare är en rysk action/sci-fi från 2004, regisserad av Timur Bekmambetov. Filmen handlar om kampen mellan de mörka och de ljusa. Länge har dessa två kämpat tills en dag när de bestämde sig för att sluta fred, då bildades nattens och dagens väktare vars jobb är att kontrollera att ingen på någon sida bryter kontraktet. Anton är en annan, och som alla som är en annan får själva välja vilken sida de vill arbeta för, Anton väljer den ljusa. Det är honom man får följa genom filmen. En dag upptäcker de att den finns en pojke som är otroligt mäktig och som måste välja sida, om han väljer den mörka så står det i profetian att hela världen kommer att ödeläggas. Vilken sida kommer han att välja, och vem är han egentligen?

Blev faktiskt väldigt överraskad av denna filmen, trodde inte att en rysk sci-fi med vampyrer skulle vara något att ha, men den är faktiskt otroligt bra. Själva filmens story är lite svårbegriplig, så för att förstå allt så kanske man behöver se om filmen en gång till, men handlingen är ändå väldigt bra. Själva de filmiska stilmedlen är riktigt snygga, kameravinklar, färgsättningen och ljus/skugga. Tycker även att animationerna är riktigt bra och trovärdiga. Jag störs inte alls av att det talas ryska, utan tycker mer att den passar väldigt bra in i filmen. Skådespeleriet är inte heller något att klaga på, utan det är som det är, passar in i filmen helt enkelt. För mig får filmen som slutbetyg en fyra.

Brända av solen är ett ryskt drama från 1994, regisserad av Nikita Mikhalkov. Tycker att det är lite svårt att beskriva filmens handling rättvist så jag lånar denna beskrivningen från filmtipset.se: Filmen utspelar sig 1936, sommaren är het och Stalin styr landet med järnhand. På revolutionären Kotovs lantställe är det lugnt och fridfullt, men en dag dyker en främling oväntat upp. Det visar sig att han är Kotovs hustrus ungdomskärlek och gästen sätter känslorna i svallning. Han verkar dock ha andra, betydligt farligare avsikter med sitt besök...

På ett sätt så tycker jag (även) att det är svårt att beskriva exakt vad jag tycker om filmen, men jag skall försöka. Filmen som helhet tycker jag är bra, det är en rätt så konstig handling och man kastas rätt in i den. Men filmen är mysig och otroligt välspelad. Regissören Mikhalkov spelar även en av huvudrollerna i filmen, vilket han gör mycket bra, och för mig är det den protagonisten som jag knyter mig till genom filmens gång. Om jag skall vara ärlig så förstod jag inte riktigt slutet som är fullt med symbolik, och det gör att filmens summerade betyg sänks. Om man ser rent stilmässigt på filmen så är den en fyra, men det summerade betyget blir en stark trea. (Väntar ivrigt på uppföljaren som förhoppningsvis kommer iår).

En liten film om kärlek är ett drama från 1988, regisserad av Krzysztof Kieslowski. Filmen handlar om den unge kille Tomek som arbetar på posten och bor tillsammans med sin bästa kompis mamma. Tomek spionerar, med kikare, på sin granne Magda som är en trettioårig konstnärinna. Detta oskyldiga spionerandet övergår sakta till förföljelse. Tomek skickar falska avier till Magda så hon skall gå till posten där han arbetar, han börjar ringa anonyma samtal, och börjar som mjölkbud för att ha en anledning till att vistas i hennes lägenhetshus. En dag bestämmer sig Tomek för att berätta för Magda att han spionerar på henne, detta leder till en konstig relation dem emellan, och många olika känslor.

Jag måste säga att jag på många sätt älskar denna filmen. Hela filmen känns så lugn och gemytlig, man fastnar direkt, fast det egentligen inte händer så mycket. Tempot filmen igenom är väldigt lungt, men är i precis rätt för handlingen. Det som är bra att filmen inte har en speciell vikling eller syn på "peeping-toms" utan man visar berättelsen utan att varken ta Tomeks eller Magdas sida. Filmen är vacker, inte bara handlingsmässigt, utan även visuellt. Färgsättningen är underbar, den känns naturlig/verklighets trogen men är samtidigt fantasifull och poetisk. Om filmen skall nå upp till en femma så krävs det att jag ser om filmen, men just nu efter bara en titt så får den en stark fyra.

Love in Manhattan är ett drama från 2006. I huvudrollerna som Phoenix och Griffin ser vi Amanda Peet och Dermont Mulroney. Filmen handlar om Griffin som får reda på att han obotlig cancer och kommer att dö inom ett år. Han bestämmer sig för att leva livet och undvika sjukhus så länge som möjligt. En dag när han är på en föreläsning träffar han Phoenix, och det händer som han inte vill skall hända, de blir kära i varandra. Detta blir en berg-och-dalbana upp och ned.

Måste nog säga att denna är en oengagerande drama film. Jag dras inte alls in i filmens känslor och karaktärerna känns väldigt platta. Handlingen i sig är väldigt sorlig, fast samtidigt positiv. Twisten som kommer i mitten av filmen kunde man inte räkna ut, och jag tänker inte nämna den, om det är någon som hade tänkt se den. Love in Manhattan är ingen toppen dramafilm och har långt upp till höjdarna, men jag kan tänka mig att många ändå tycker om/kommer tycka om den. Men får mig blir det inte mer än en tvåa.

Edison är en thriller från 2005. I huvudrollen som Josh Pollack ser vi Justin Timberlake. I övriga roller ser vi tunga namn så som Morgan Freeman och Kevin Spacey. Filme handlar om Josh som är journalist på en liten tidning. Under en rättegång hör han den anklagande säga tack till en av poliserna från FRAT som vittnade. Nu börjar Josh komma något på spåret och börjar undersöka specialstyrkan FRAT. Det visar sig handla om korruption, knarkhandel och maktmissbruk. Josh riskerar inte bara sig egen säkerhet genom att undersöka FRAT, utan även dem som står honom nära.

Detta är en film som jag dragit mig länge för att se, inte bara för att Timberlake är med utan det räcker nästan att titta på dvd-omslaget för att veta att filmen inte kommer vara någon hitt. Men jag måste säga att jag blev något förvånad över att den inte var så dålig som jag trodde. Visst det är ingen bra film, men inte heller ett bottenskrap. Timberlake gör en bra insats och man glömmer av att det är sångaren som spelar Josh genom filmens gång. Freeman gör en helt ok insats, men man undrar lite över varför han valde att vara med i filmen, men iof så gör han inte bara bra filmer. Spacey var riktigt bra i sin lilla biroll, riktigt bra skådespeleri. Man kan även undra varför han valde att vara med i just denna filmen. Någon som jag inte nämnt tidigare som även har en roll i filmen är Dylan McDermott som är riktigt lysande, mkt bättre skådespeleri än i serien Advokaterna. Filmens handling kanske inte är det bästa som har skrivit, men den är ändå hyfsad, eller iaf grundtanken, att en hel stad är korrumperad och styrs av makt begär. Storymässigt lite likt Batman... Som slutsats kan jag väl säga att det inte är en film som jag kommer att se om, men det är en film man kan se om man inte har något annat att se eller är sjuk/bakfull.

Eagle eye är en thriller från 2008. I huvudrollen som Jerry Shaw ser vi Shia LeBeouf, och som Rachel Holloman, Michelle Monaghan. Filmen handlar om Jerry och Rachel som inte känner varandra. De får båda telefonsamtal från en kvinna som ber dem göra makalösa och kriminella handlingar. Kvinnan i telefonen vet allt om Jerry och Rachel och gör de inte som hon säger kommer personer i deras närhet att dö. Kvinnan för samman Jerry och Rachel och de beger sig ut i staden och utför diverse uppdrag. Sammtidigt har de FBI i hälarna. Vem är egentligen kvinnan som ringer? Och vad vill hon i slutändan?

Jag trodde faktiskt att denna filmen skulle vara ett bottennapp, men det var den inte. Men när jag slog på filmen så var jag osäker om jag sett den tidigare eller inte, för jag kände igen så mycket, men jag kom på att jag bara sett trailern innan. Detta är ju ett exempel på hur vissa trailers kan förstörs ens filmupplevelse. Det kändes nästan som att man bara behövt se trailern, för då har man sett hela filmen. Men men, återgå till filmen. Filmens handling tycker jag är bra och spännande, visst så kanske den är lite overklig stundtals, men den är ändå okej. Tempot i filmen är bra, det händer alltid nya saker. Skulle vilja säga att filmen är mer åt action hållet än åt thiller hållet. Filmen fungerar som en kvällsunderhållning där man inte behöver tänka utan bara följa en spännande handling/film. Den får en svag trea.

Blow up: Förstoringen är en drama/thriller från 1966, regisserad av Michelangelo Antonioni. Filmen handlar om modefotografern Thomas. Han är dryg och självupptagen och arbetar mycket med modeller. En dag så känner han att han inte finner någon ispiration genom att ta foton av modeller. Thomas ger sig ut i parken och börjar fotografera ett par som hånglar. Kvinnan han fotograferade rusar fram och kräver att få rullen, hon börjar mer eller mindre försölja honom för att få rullen. Thomas lyckas lura kvinnan och framkallar bilderna. När han tittar på det färdiga resultatet märker han konstiga figurer i fotografierna och börjare förstora vissa delar. Det visar sig att det står en man men pistol i ena fotografiet och i en annat ligger det en man på marken. Thomas återvänder till parken och finner en man liggandes mördad. Vad skall han nu ta sig till?

Blow up är en bra och rolig film. Karaktären Thomas både älskar och hatar man. Handligen i sig är bra och man fastnar lätt i den. Filmens slut gör mig lite förvirrad och man förstår inte riktigt vad som skett, var det verkligen på riktigt? Detta är ju en film som tillhör dem som man "måste ha sett" och på ett sätt kan kan förstå det och på ett sätt inte. Man får se den själv och bilda sig en uppfattning, men jag tycker att den är bra och färgsättning, kameravinklar och poetiska inslag ger filmen en fyra.

Alien: Återuppstår är en sci-fi från 1997. Filmen är nummer fyra i serien om Alien. Regissören till denna fjärde del är fransmannen Jean-Pierre Jeunet. Denna film utspelar sig 200 år efter den tredje filmen. Nu håller ett gäng forskare på att klona Ripley för att kunna få ut den alien som ligger inuti hennes bröstkorg. I kloningsförsöket nummer åtta visar det sig att klonen av Ripley överlever och börjar minnas vad som har hänt den ursprungliga Ripley över 200 år tidigare. Men klonen Ripley har utvecklats tillsammans med alien i hennes bröstkorg och har fått visa egenskaper från denne. Ett gäng "banditer" befinner sig på forskningstationen och när de vuxna aliensen rymmer från sina burar slår sig gänget ihop med Ripley för att kunna försöka ta sig där ifrån levande.

Måste säga att jag älskar denna filmen på flera sätt. För det första så ser man Jeunets egen touch genom hela filmen. Hans speciella stil av färgsättning och humor genomsyrar filmen. Sen så kan man inget annat än att älska den nya stenhårda Ripley, hon är bara så cool. Sen så tycker jag om att Jeunet valt att använda Ron Perlman i filmen, som han tidigare haft med i sin film De förlorade barnens stad. Även denna fjärde filmen har mycket action, men den är häftig och jag tycker om den, dock når den inte upp till en fyra som ettan och tvåan, men det är en stark trea. Någon mer än jag som började gråta när den nyutvecklade Ripley-bebis-alien dör i slutet? Notera att jag såg den förlängda special editionen.

Alien 3 är en sci-fi från 1992, regisserad av David Fincher. I denna filmen kraschlandar kapslen med de överlevande karaktärerna från film nummer två på en planet som är grå och dyster. Planeten är ett fängelse för perversa män med dubbla y-kromosomer. Det visar sig att det bara är Ripley som överlevde kraschen, förutom en alien! Nu börjar kampen för Ripley, både mot alien och mot internerna som inte sett en kvinna på många, många år...

Denna tredje uppföljaren går inte ens att jämföra med etta och tvåan, den skiljer sig otroligt mycket. För det första är de inte i rymden, utan hela filmen utspelar sig på planeten, sen så känns mycket fel, liksom som om det inte passar in. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men det känns inte som en alien-film i samma betänkelse som ettan och tvåan. Men om man bortser från att jämför filmen med de tidigare, så tycker jag ändå att denna är okej, den var underhållande på sitt sätt under filmens gång. Men det är absolut den svagaste Alien-filmen av alla fyra. Det blir en svag trea i betyg. Notera att jag såg den förlängda special edition.

Aliens är en sci-fi från 1986. Det är film nummer två av Alien-filmerna. Det är James Cameron som har regisserat denna.  Nu är det ca. 50 år efter den första filmen och Ripley väcks ur hypersömnen. Det visar sig att ingen tror på hennes historia om aliens, och det visar sig att det nu bor människor på den planeten som de hittade alienäggen för 50 årsedan. Ingen tror på henne tills man tappar kontakt med forskarna/människorna på planeten. Nu åker Ripley tillsammans med ett gäng marinsoldater och en android till planeten för att se vad som skett, om det verkligen finns aliens där...

Tycker att denna är en riktigt bra uppföljare på den första filmen. Tempot i filmen skiljer sig avsevärt från den första där tempot var relativt lungt, medan i denna är det högt och det händer saker nästan hela tiden. Tycker om de nya karaktärerna i denna, alla är olika och tillför filmen fler aspekter. Handlingen i sig är bra, regin är bra... Det är svårt att jämföra ettan och tvåan för att se vilken som är bäst för filmerna skiljer sig väldigt mycket åt, även fast de utgår från samma story. Men man kan säga att denna är mer fartfylld, mer action och den är bra... Notera att jag såg den förlängda special edition.

Alien är en sci-fi från 1979, regisserad av Ridley Scott. Filmen handlar om besättningen på rymdskeppet Nostromo som undersöker en nödsignal från en avlägsen planet. När den del av besättningen ger sig även hittar det ett jättestort rymdskepp, som ser ut som något de aldrig sett förut. De går in i skeppet och där händer det något. En av besättningsmedlemmarna får en konstig parasit över ansiktet. de tar med honom till sjukan och han verkar leva. Men det man inte vet är att parasiten lägger aliens i bröstkorgen så att de kan växa, tills de blir så stor att de äter sig ur bröstkorgen. Alien rymmer ut inuti skeppet och den växer ofantligt fort. Nu börjar jakten på den mördande alien, men alla kommer inte att klara sig levande.

Jag tror faktiskt att detta är första gången jag sett den första filmen om Alien. Jag tycker om den. Filmen har en skön känsla som de andra tre filmerna inte har. Den påminner lite om 2001: A space odyssey och Blade runner, alltså själva känslan som finns i de filmerna. Jag tycker att Alien är en bra film, som är snyggt gjord och spännande på sina ställen. En klar fyra.

Taking woodstock är en komedi från 2009, regisserad av Ang Lee. Filmen handlar om den lilla staden Catskills. Där arbetar Elliot på sina föräldrars motell. Elliot har alltid varit intresserad av kultur, och när festivalen Woodstock inte får sättas upp i grannkommunen fixar Elliot att den får sättas upp i just Catskills. Detta är något som inte alla byborna tycker om, de hatar hippies, och tror att de kommer råna alla och våldta deras boskapsdjur. Men samtidigt så visar det sig att byns olika affärer säljer bättre än någonsin när det strömmar in över en miljon ungdomar för att gå och se festivalen. Elliots föräldrars motell blomstrar och pengarna stömmar in...

Jag har läst att många har blivit besvikna på denna filmen, men det blev inte jag. Man får se allt som sker utanför själva konsertområdet, och jag tycker inte att det är så konstigt för det är lite svårt att sätta upp Jimmie Hendrix och Janis Joplin på scen igen. Och jag tycker faktiskt att det är bra att man inte användt sig av skådisar som skall spela dessa musikgiganter, utan man har istället valt att fokusera filmen på allt som sker runt om kring konserterna, istället för på konserterna. Taking Woodstock är en film med känsla, den är både rolig, men jag tycker att den mest berör, t.ex. utvecklingen av relationen mellan Elliot och sina föräldrar, och utvecklingen av Elliots sexualitet. Det är en skön film, som inte når upp till de högre betygen (tyvärr) men det är en medel till stark trea.

End of summer är ett drama från 1961, regisserad av Yasujiro Ozu. Filmen handlar om en familj och alla dess familjemedlemmar. Alla försöker göra allt för att gynna familjen. Vi får följa personerna i deras vardag och i deras kärleksliv. Relationen mellan de olika familjemedlemmarna är filmens mittpunkt.

Detta är den första Ozu filmen jag har sett. Han är ju en regissör som är mycket välkänd i filmkretsar, kanske inte så jättemycket bland majoriteten av Sveriges befolkning. End of summer är en mycket vacker film, både stilmässigt och handlingsmässigt. Jag tycker dock att tempot är lite varierande, ibland sugs man in i filmen och sitter som förtrollad, och ibland börjar man tänka på andra saker. Men som jag sa, det är en mycket visuellt vacker film som är helt klart godkänd.