Bewitcheds filmrecensionsblogg

 

Fula, skitiga & elaka är en drama/komedi från 1976. Regisserad av Italiens mästerregissörer: Ettore Scola. Filmen handlar om en fattig familj som bor i en kåkstad utanför Rom. Den stora familjens överhuvud, Giacinto, har fått 1 miljon lire som han vakar över med sitt liv mot sina giriga familjemedlemmar.

 

En film med många roliga scener som man både skrattar åt och samtidigt skakar på huvudet åt. Blev kanske lite besviken på filmen för jag hade väntat mig mer, men samtidigt kan jag inte sätta fingret på vad jag egentligen hade väntat mig. Men en sak som är helt klart, filmen och dess karaktärer är Fula, skitiga & elaka.

 

Betyg: 3 av 5

 

 

Funny people är en drama/komedi från 2009. I huvudrollerna ser vi Adam Sandler, Seth Rogen, Leslie Mann och Jason Schwartzman. Filmen handlar om George som är en världskänd ståupp komiker som lever i lyx. En dag får han reda på att han lider av en dödlig sjukdom och nu börjar han omvärdera sitt liv. Kan vill skaffa sig riktigtra vänner och få sin ungdomskärlek tillbaka...

En hyfsat bra film faktiskt. Sandler gör ytterliggare en roll som inte bara är rolig utan även han en allvarlig sida. Handlingen är ok, skådespelarena är ok, ja hela filmen är ok, finns egentligen inte så mycket mer att säga. Fungerar att se om man är sugen.

Man to man är ett äventyr från 2005. I huvudrollerna ser vi bl.a. Joseph Fiennes och Kristin Scott Thomas. Filmen utspelar sig på 1800-talet. En grupp antropologer reser till Afrika för att finna den saknande länken mellan apan och människan . De tar med sig två pygmeér hem och är övertygade att deras släkte är den saknande länken. Nu ställs de tre vetenskapsmännen mellan vetenskapen och deras egen moral.

En hyfsat bra film faktiskt. Filmen är mest hemsk, hur behandlingen av dem som är annorlunda ser/såg ut. Det värsta är att skulle vi idag finna människor som skiljer sig från "det normala" t.ex. de har blå hud, så skulle vi behandla dem på samma sätt som pygmeérna behandlas i denna filmen. Men, men, en film som fungerar att se, håller ett jämt tempo, godkänd.

The Mask är en komedi från 1994. I huvudrollen som Stanley Ipkiss ser vi Jim Carrey. Stanley är en helt vanlig ungkarl som arbetar på en bank, man kan säga att han är en mes för han blir alltid "överkörd" av sina kollegor. En dag atår Stanley på en bro och funderar över sitt liv, och då ser han masken i vattnet. Det Stanley inte vet är att det är en magisk mask, och nu blir Stanley den personen som alltid är i centrum, precis som han alltid har velat...

Kände att det var dags att se om denna, hade inte sett den sen 90-talet. Och jag tycker att den fortfarande håller. Visst den kanske inte är lika rolig som den var första gången man såg den, men man sitter fortfarande och drar i smilbanden. Har man inte sett denna så skall man göra det, för jag hävdar att denna tillhör de 90-tals filmer man borde ha sett.

Betyg: 3 av 5

The Brothers Bloom är en komedi från 2008. I huvudrollerna ser vi Adrian Brody, Rachel Weisz och Mark Ruffalo. Filmern handlar om bröderna Bloom som är två av världens bästa fifflare. Men när en av dem bestämmer sig för att ordna upp sitt liv, skaffa ett riktigt jobb, och kanske till och med en tjej, bestämmer de sig för att göra sin sista och största kupp. Ett jobb som inkluderar en excentrisk arvtagerska och en resa till Europa. Men inget blir som planerat, eller?!

En smått rolig film med bra skådespelare som levererar. Jag är lite svag för Brody, och han är riktigt bra i denna. Dock tycker jag Weisz i allmänhet är en störig skådis, men hon fungerar i denna, man måste bara vänja sig först. En helt okej film, som man dock börjar glömma av efter ett tag. Det kanske märks för jag kan inte skriva så mycket mer om filmen, för jag kommer inte ihåg och det är inte ens tre månaders sedan jag såg den...

Allt för min syster är ett drama från 2009, regisserad av Nick Cassavetes. I rollerna ser vi bl.a. Cameron Diaz, Abigail Breslin, Sofia Vassileva och Alec Bladwin. Filmen handlar om Kate, en flicka som vid två års ålder blev diagnoserad med leukemi. Ingen trodde att hon skulle överleva, men nu är hon 16 år. Detta tack vare Kates lillasyster Anna, som blev till bara för att vara en perfekt donator till Kate. Nu är Anna 13 år, hon skall genom gå en njur transplantation till sin syster. Men hon vägrar, hon vill ha rätten att själv bestämma över sin kropp. Nu tar hon upp fajten mot sina föräldrar i rätten, som inte förstår hennes önskan.

På många sätt är denna en bra film, på många sätt inte. Jag grips inte riktigt av filmen på det sättet som jag hoppas, jag blir inte ledsen, inte arg, jag sitter mest och tittar. Handlingen är väldigt bra. Filmen bygger ju på en bok, och jag tror faktiskt att boken är bättre än filmen. Skådespelarna är mycket bra, till och med Diaz känns okej i sin roll som barnens mamma. Det är en helt okej film som är bra, tror att många kommer att tycka om den. Den får en medel trea.

King kong är en remake av klassikern med samma namn från 1933. Denna version är gjord 2005 och regisserad av Peter Jackson. I rollerna ser vi bl.a. Adrian Brody, Naomi Watts och Jack Black. Filmen handlar om Denham, en avdankad regissör som inte får pengar från sina finansiärer till att åka och spela in en film på en ö som ingen vet existerar. När han inte får pengarna bestämmer han sig för att stjäla kamerautrustning och resa ändå för att finna ön. Men nu har han ett dilemma, vem skall spela den kvinnliga huvudrollen, när orginal skådisen hoppade av. Han träffar den fattige "komikern" Ann Darrow, och efter mycket övertalning får han med henne. Nu börjar resan för att finna ön. Efter många om och men, och av en ren slump hittar de ön, men den är inte som de tänkt sig. Där bor det kannibaler och ett jättestort odjur inne i djunglen, kommer de att komma ifrån ön levande?

Äntligen har jag sett denna. Jag har alltid varit ett fan av Jacksons filmer, både nya som äldre, men aldrig sett just King kong, förrens nu. Jag tycker att filmen är lite tråkig, men det har att göra med handlingen, och den kan man ju inte direkt skylla Jackson för, när det är en remake av en film från 1933. Handlingen är helt enkelt typsik Hollywood om man ser till dramaturgin. Det som jag tittar mest på är effekterna, och de är riktigt bra på sina ställen. Om man skall se till skådespelarna så känns den nästan som en B-rulle. Det klickar aldrig riktigt mellan Brody och Watts. Jack Black känns malplacerad, även fast han gjort andra "seriösa" roller bra. Den bästa på rollistan är Andy Seriks, som är grym som kock. Vi känner alla igen honom som Gollum i Sagan om ringen. Men för att summera ihop filmen så tycker jag att det är en okej film, med hyfsat kass handling/dramaturgi och med bra effekter. En trea.

2012 är ett sci-fi/äventyr från 2009, regisserad av Roland Emmerich. Det är flera kända namn med i rollistan bl.a. John Cusack, Amanda Peet, Woody Harrelson, Danny Glover och Oliver Platt. Året är 2012, det året som mayaindianerna har förutspått att bli jordens undergång. Forskare runt om i världen undersöker jordens materia, en dag hittar en indisk forskare bevis för att jordens undergång är påväg att hända. Regeringen väljer att inte säga något till befolkingen utan bestämmer sig för att bygga stora arker som högt uppsatta personer runt om i världen har en plats på. Eller har man tillräckligt mycket pengar kan man få köpa till sig en plats. När väl jordskorpan börjar ruckas är Jackson ihop med sina två barn. Nu börjar deras kamp för överlevnad och får nys om att det skall finnas arker någonstans i Kina. Kommer de att komma med någon av arkerna med livet i behåll?

Innan jag såg denna har jag läst mycket negativ kritik, så mina förhoppningar var inte så höga. Men jag måste faktistk säga att filmen inte är så dåligt. Effekterna är riktigt grymma på sina ställen, handlingen är väl där det brister, men den fungerar ändå. Jag hade inte förväntat mig någon annan handling av en sådan här film som gjorts och producerats i Hollywood. Handlingen förljer den klassiska anglosaxiska dramaturgin som har präglat Hollywood-filmer i årtionden. Med det i bakhuvudet så kan man inte förväntas något annat av just 2012. Rekommenderar filmen att ses för sina specialeffekter och är mycket värd att skaffa eller hyra på blu-ray. En medel trea.

Dorian Gray är en drama/thriller från 2009. I huvudrollen som just Dorian Gray ser vi "Orlando Bloom look-a-liken" Ben Barnes. I övriga roller ser vi bland annat Colin Firth och Rebecca Hall. Filmen är en av många filmatiseringar av boken "Dorian Grays porträtt" av Oscar Wilde. Dorian är en ung kille som efter sin fars död kommer upp sig i världen. Han börjar umgås med de rika och kultiverade i London. Han blir besatt av sitt yttre och sin ungdom. En av hans konstnärsvänner gör ett mycket vackert porträtt av honom. Efter ett tag märker Dorian att hans själ hans "åldrande" har förflyttats till porträttet. Nu kan han se evigt ung ut, medans hans åldrande sker i tavlan. Men det är inte det ända, han begår många synder, både för nöjes skull och för att bevara sin hemlighet, detta sliter på hans själ och snyns mer och mer i porträttet som börjar ruttna. Kommer Dorian att lyckas hålla uppe sin fasad, och kommer han kunna fortsätta leva med vetskapen om att hans själ förruttnar?

Har inte tidigare sett någon annan filmatisering av denna berättelse, har inte heller läst Wildes bok, så hela konceptet var helt nytt för mig. Jag tycker att handlingen i filmen stundtals är riktigt bra, fast på något sätt känns den ändå rätt platt. Man kan förutse mycket av vad som kommer att hända i nästa scen, vilket är lite tråkigt. Annars så är fotot, miljöerna och dekoren väldigt vacker. Man förflyttas till 1800-talet väldigt lätt. Skådespeleriet är bra, både från Barnes och Firth. Har en liten förkärlek just till Firth och tycker om hans mer "annorlunda" roller, alltså inte de roller han spelat i likhet med Bridget Jones dagbok. Som slutsats så tycker jag filmen är helt okej, inte jättespännande men intressant. En medel till stark trea.

The Hurt Locker är ett krigsdrama från 2008. För regin står Kathryn Bigelow. Filmen vann 6 Oscars på årets Oscarsgala, bl.a. för Bästa regi och Bästa film. Filmen handlar om en militär bombgrupp mitt i kriget i Irak. Efter att gruppens ledare blev dödad, när han skulle disarmera en bomb, så får gruppen en ny ledare Sergeant James. Denna nya ledare är en våghals och är varken oförsiktig eller rädd för att dö. Kommer gruppen att överleva när i princip allt i staden kan vara en bomb?

Jag blev faktiskt grymt besviken på denna. Hade ändå inte så höga förhoppningar då jag läst blandade kommentarer om den. Jag kan faktiskt inte förstå att filmen vann Oscar för Bästa film. De andra vinsterna kan ju diskuteras (kanske inte vinsten/erna för ljudet, men återkommer till detta), men att den vinner bästa film är helt otroligt. Det är väl bara för det är en film om ett par "krigshjältar" i pågående Irak-"kriget". Handlingen i sig är inte så interssant, känner ingen samhörighet med någon av karaktärerna. Tempot genom filmen är rätt segt och det händer egentligen inget, de bara går runt och disarmerar bomber, inget mer. Då åter till ljudet. Jag såg filmen på blu-ray med Dolby surround, och jag undrade på flera ställen om det verkligen var surround. Det ända som hördes i de bakre högtalarna var lite helikoptrar och likande, inget speciellt alls, så jag kan inte förstå att de vann statyetter för ljudet. Men juryn kanske har några speciellt kvar som man som åskådare inte han höra när man ser filmen!? Men men, jag är besviken, filmen får ändå en trea för den är godkänd, men inte mer än det. Kan säga att det var tur jag hyrde filmen, för att köpa den är inget som jag vill göra. Den platsar inte i min filmsamling.

Adventureland är en drama/komedi från 2009. I denna ser vi bland annat Jesse Eisenberg, Kristen Stewart och Ryan Reynolds. Filmen utspelar sig under en sommar 1987. James har precis gått ut college och skall åka på en europa resa tillsammans med sina vänner. Men när resan närmar sig berättar hans föräldrar att de är tvugna att flytta för pappan har fått ett sämre arbete på en annan ort och nu har de inte pengar till James resa. Nu i den nya staden måste James hitta ett arbete för att fiansiera sin resa. Trots sina goda akademiska meriter får han inget arbete, men tillsist hittar han ett på en nöjespark. Hela sommaren från vi följa James och hans nya medarbetares arbete och relationer...

Det var inte så mycket humor i filmen som jag trodde att det skulle vara, eller humorn är mer underliggade, mellan raderna. Annars så är det en hyfsad drama om tonårskärlek och kompisrelationer. Handlingen känns inte direkt orginell, utan är mer satt i en ny miljö. Skådespeleriet är bra, speciellt av Eisenberg. Dock tycker jag att Stewart spelar nästan exakt likadant som hon gör som Bella i Twilight-filmerna. Samma rörelsemönster och ansiktsuttryck. Visst rollen kanske skall spelas så, men det känns som om hennes register är rätt smalt. Ett plus för musiken som är bra genom hela filmen. Som helhets intryck tycker jag att det är en hyfsad mysig film, men man blir aldrig riktigt engagerad. En medel trea.

I'm not there är ett musik/drama från 2007. Filmen bygger på Bob Dylans liv och musik. I rollistan ser vi bl.a. Cate Blanchett, Heath Ledger, Christian Bale och Richard Gere. I filmen får vi följa sex olika karaktärer som poträtterar Bob Dylan på olika sätt och ur olika vinklar osv...

Jag är verkligen en nybörjare i Bob Dylan musik, och vet inte så mycket om vem han var och är, vilket för mig gjorde filmen lite knepig. Men jag måste säga att filmen är ett "roligt" och bra resultat av just Dylans biografi och musik. Skådespeleriet genom filmen är bra, speciellt Blanchett som imponerar stort! Filmen är rätt så lågmäld, men med mycket energi. Det roligaste i filmen är när man för några sekunder får se The Beatles och hur de leker och springer. ;) Som slutsats tycker jag att filmen är bra, men om man har en förförståelse om Dylans och hans musik underlättar det förståelsen av filmen. En medel trea.

Will Ferrell: You're Welcome America är en inspelad show som Will Ferrell framförde i New York. Filmen är alltså mer eller mindre en ståup show där Will Ferrell poträterar USAs förre president George W. Bush efter att hans 2 mandatperioder tagit slut.

Blev sugen att se denna efter jag sett flera klipp på youtube av Ferrell när han just spelar Bush. Men jag måste säga att flera av klippen är roligare än denna showen. Emellan åt känns det lite krystat och skämten går inte riktigt fram hos mig. Det märks att de inte gör det hos publiken heller, som inte skrattar åt allt. Tycker man om Ferrell så tycker man om denna. Tycker man om när man driver med USAs regering, så tycker man om denna. För mig så är den okej, inte mer, tycket t.ex. att Blue collar comedy showerna är roligare. Jag ger denna en svag 3:a.

The Fourth Kind är en sci-fi/thriller från 2009. I huvudrollen som psykologen Abbey Tyler ser vi Milla Jovovich. Filmen utspelar sig i ett litet isolerat samhälle i Alaska. Abbey Tyler arbetar där som psykolog tillsammans med sin make. De höll på med ett projekt få de upptäkt att nästan alla av folket invånare vaknar på natten och ser en uggla. En natt blir maken mördad i sängen jämte Abbey. Hon bestämmer sig för att fortsätta med projektet på egen hand. Nu börjar det hända mystiska saker när hon försätter sina patienter i trans. Vad är det egentligen som händer i den lilla staden?

Filmen är inspelad på så sätt att man samtidigt som filmen får se "dokumentära" bilder från en intervju med den "verkliga" Abbey Tyler. Jag hade inte förväntat mig att filmen skulle vara gjord på detta sättet och det var en positiv överraskning. Den skiljer sig på så sätt från många andra sci-fi/thrillers. Filmen är inte så jätteläskig, men man lyckas på vissa ställen. En stund in i filmen sugs man verkligen in i berättelsen och blir övertygad om att detta har hänt på riktigt. Jovovich är bra, men hon övertygar inte direkt. Ger filmen en svag, till en medel trea. Såg denna på blu-ray, men blev inte direkt imponerad, så tycker att den likaväl kan ses på dvd.

Boondock Saints 2: All Saints day är en action från 2009. I huvudrollerna Connor och Murphy McManus (The saints) ser vi återigen Sean Patrick Flanery och Norman Reedus. Filmen utspelar sig en tid efter den första filmens slut. Bröderna bor nu tillsammans med sin far på Irland och lever ett lungt liv. En dag får de nyheten att en präst i deras gammla kvarter i USA har mördats och utfört på ett sätt som gör att polisen tror att det är The Saints som har återvänt. Bröderna kan inte hålla sig och åker tillbaka till USA. Vem är det egentligen som utför morden och varför? Vem kan bröderna McManus lita på, både inom och utanför polisen?

Innan jag så denna så tänkte jag YES äntligen en uppföljare till en av mina favoritfilmer. Visst var man lite osäker på om denna skulle hålla eller inte, speciellt efter att ha läst några kommentarer till filmen. Om jag säger så här, första 30-40 min av filmen satt jag och tänkte -Vad är det här? Vilket skräp. Men sen så tog sig filmen och man fick tillbaka lite av känslan från den första filmen. Att det är samma skådisar som spelar samma roller som i första filmen gör det hela ännu bättre. Något som jag störde mig på är: -Va fan hände med Flanerys utseende och skådespeleri? Han ser ut som en uppblåst tomat i ansiktet och förmedlar inga känslor what-so-ever. Skådespelerimässigt så har han inte samma utstrålning som i första filmen, han är faktiskt riktigt dålig. Men Reedus är på topp och är lika bra som i ettan. Jag tycker om att Willem Dafoes karaktär gör ett litet appearance i slutet av filmen. Som helhets betyg ger jag filmen en SVAG trea, och det är mycket tackvare uppsvinget av filmen i den andra halvan. Såg denna på blu-ray, men tycker inte direkt att bilden var någon wow-effekt i filmen.

Månprinsessan är en barn-/familjefantasy film från 2008. Filmen handlar om den 13-åriga rikemans flickan Maria Merryweather som efter sin fars död lämnas ensam. Hennes farbror som hon aldrig har träffat bestämmer sig för att ta sig an henne. Maria flyttar ut från Londons innerstad till ett slott på landsbygden. Där börjar det hända mystiska saker, i och med att hon är en Merryweather och flicka så är hon en månprinsessa och måste rädda familjerna Merryweather och Noir...

Först och främst måste man sätta in filmen i dess genre, det är ju ett barn-/familjefantasy och man får se på filmen utifrån det. Och när jag gör det tycker jag att filmen är hyfsat spännande. Handlingen tycker jag om och skådespeleriet är bra. Visst så är humorn på sina ställen lite barnslig, men den fungerar i sitt sammanhang. Filmen riktar sig till en mer yngre publik, så tycker man som vuxen inte om denna typen av filmen så tycker man inte om denna heller. Men gillar man genrens filmen, så tror jag att man uppskattar denna också, det gör jag iaf. Jag ger den en medel trea.

Nothing but the truth är en drama/thriller från 2008. I huvudrollen som Rachel Armstrong ser vi Kate Beckinsale. Filmen handlar om Rachel som är journalist. Hon har börjat skriva på en stor artikel om en regeringensskandal och avslöjar namnet på en undercover CIA-agent. Nu ställs Rachel inför rätta, för hon vägrar att uppge namnet på sin källa och begår därför landsföränderi. Kommer Rachel att komma ut ur fängelse utan att uppge sin källa?

Nothing but the truth är en godkänd drama/thriller. Den är rätt så spännande på sina ställen och man känner både en stor sympati för Rachel, men man blir samtidigt rätt förbannad på henne. Handlingen i sig är bra och man blir hyfsat engagerad i den. Skådespeleriet är godkänt, inget direkt märkvärt. Vad mer skall jag säga, en hyfsat bra och spännande film som är sevärd. En medel trea.

Heathers är en komedi från 1988. I rollerna som Veronica och J.D ser vi Winona Ryder och Christian Slater. Veronica umgås med de tre populäraste tjejerna på skolan vilka alla heter Heather. I smyg hatar Veronica dem, men visar det aldrig. En dag träffar hon den mystiska killen J.D och de båda blir kära. Nu förändras Veronicas liv för J.D tänker uppfylla hennes innersta önskan, nämligen att döda alla tre Heathers...

Måste säga att denna är en komedi med ovanlig humor, man vet inte riktigt om man skall skratta eller gråta genom filmen, den känns mest helt absurd. Filmen är som en av Veronicas drömmar, för den är så surrealistisk. Detta är en film som jag tror att jag inte kommer komma ihåg efter något år, kanske vissa absurda scener kommer att stanna kvar, men inte mer än det. Vet att många tonåringar älskade denna filmen när den kom, och nu fortfarande älskar den, och jag hade nog behövt sett den i slutet av 80-talet, början av 90-talet, för att uppskatta den. Jag kommer ge den en svag trea, för det är något över den som gör den godkänd...

Ed Wood är en komedi från 1994, regisserad av Tim Burton. I huvudrollen son Ed Wood ser vi Johnny Depp. I övriga roller ser vi bl.a. Bill Murray, Sarah Jessica Parker, Martin Landau och Patricia Arquette. Filmen bygger på den verkliga regissören Ed Woods liv som anses vara en av de sämsta filmregissörerna genom tiderna. Ed gör allt för att kunna filma in sina egen skrivna filmer. En dag möter han Bela Lugosi och de blir genast vänner, nu skall Ed göra allt för att få Bela lika populär som han var på 30-talet när han gjorde Dracula. Med flera finurliga trixs lyckas Ed få ihop pengar till diverse filmer.

Filmen har en speciell humor, vad skall man säga, en väldigt uppenbar humor, när man vet att nu är han satrisik, nu kommer det händra ngt roligt osv, inte riktigt my cup of tee, men men. Man finner sig ändå småskrattandes på vissa ställen i filmen och den bild jag har av den verkliga Ed Wood uppfylls i denna filmatisering. Hatten av till Martin Landau som porträtterar Bela Lugosi. Jag satt genom halva filmens gång och var övertygad att det var Bela Lugosi som spelade sig sj, och blev förvånad när jag läste att det var en skådis, det är bara att ta av hatten och buga. Helt okej film, smårolig, tror att många tycker om denna. Jag ger den en trea medan min sambo ger den en fyra.

The Indian runner är ett drama från 1991. För regin står Sean Penn och denna är hans regi debut. I rollistan ser vi bl.a. David Morse, Viggo Mortensen, Patricia Arquette, Charles Bronson och Dennis Hopper. Filmen handlar om familjen Roberts. Joe och Frank är bröder, båda var i trubbel i sin barndom och Joe växte upp till att bli jordbrukare och senare polis. Frank deltog i kriget och när han kom tillbaka var han fortfarande samma bråkstake. Nu vill Joe, som har fru och barn, ta upp kontakten med Frank igen och vill att Frank och hans tjej skall flytta hem till den lilla staden. Efter att deras far tagit självmord flyttar Frank och flickvännen in i föräldrarnas hus. Nu försöker Frank ta tag i sitt liv och börjar arbeta. Flickvännen blir gravid och till en början är allt bra, men sen går det utför, kan verkligen Joe få ordning på Frank?

Hade rätt höga förväntningar på denna filmen. Hade läst många recensioner som hyllade filmen, sen så är det den duktiga Penn som regisserat, plus att det är en riktigt stark rollista. Men jag måste säga att jag inte blev så imponerad av denna. Den är ett starkt relationsdrama och man känner för både Joe och Frank, men det är något som fattas, kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Skådespeleriet är på topp och Mortensen övertygar återigen. Men jag måste säga att Bronson är grym i det lilla han är med, så fort han öppnar munnen sitter man och lyssnar, han hade en röst som ingen annan. The Indian runner är ett stark och känslosamt relationsdrama som inte riktigt, för mig, når upp till en fyra, så det blir en stark trea.