Bewitcheds filmrecensionsblogg

Illusionisten är ett drama från 2006. I huvudrollerna som Eisenheim och Sophie, ser vi Edward Norton och Jessica Biel. Filmen utspelar sig under sekelskiftet i Wien. Eisenheim är en trollkarl som uppträder för publiken med illusioner. Kronprinsen vill att Eisenheim skall störtas, för han kan inte komma på om Eisenheims illusioner, är illusioner eller verkliga, så han sätter polisen på honom. Eisenheim träffar Sophie som är trolovad till kronprinsen, och det visar sig att de båda varit ungdomskärlekar. Nu gör Eisenheim allt för att få sin Sophie igen, med hjälp av sin magi...

Jag har ägt den här filmen på dvd i flera år, men dragit mig lite för att se den. Har aldrig riktigt varit på humör för att se en film som håller på med "magi" under sekelskiftet, och blev övertalad av min sambo att se den. Och jag måste erkänna att den faktiskt är rätt bra. Illusionerna är riktigt bra gjorda, och jag kommer på mig själv att jag sitter och undrar över hur Eisenheim gör. Twisten i slutet av filmen var helt oväntad för mig, och jag bara satt lite halvt förbryllad och tänkte Jaha, det förklarar allt. Handligen i sig är ju en lång kärlekshistoria som jag kanske inte ger så mycket för. Utan filmen vinner på sin spänning och effekterna. Skådespeleriet av Norton är i toppklass, Biel gör inget vidare. Har aldrig riktigt tyckt om henne som filmskådis, utan förknippar henne alltid med tv-serien Sjunde himlen, och hennes roll i denna film hade lika gärna kunnat spelas av någon annan skådespelerska. Som summering kan jag säga att filmen är bra och förtjänar en stark trea.

Kampen om elden är ett äventyr från 1981, regisserad av Jean-Jacques Annaud. I rollistan ser vi bland annat Ron Pearlman. Filmen utspelar sig 80 000 år före kristus och jordens befolkning är beroende av elden. En fredlig stam av neandertalare blir attackerade av en grupp homo erectus och av vargar. I sin flykr förlorar de sin eld och nu ger sig tre män iväg för att återfinna elden. På sin resa möter de flera hinder, men en dag ser de elden som ett gäng kannibaler har gjort upp. De försöker ta elden och lyckas. Ett av kannibalernas kvinnliga offer slår följe med neadertalarna, hon kommer från ett annat folk som de aldrig har sett. En av männen blir kär i kvinnan och när hon en dag har försvunnit ger han sig ut för att leta efter henne. Han blir tillfångatagen av hennes folk, men han får lära sig ett viktigt verktyg, nämligen hur man gör upp eld på egen hand.

Jag blev lite förvånad över hur filmen var, jag trodde att det skulle vara ett spännande äventyr. Men jag borde nog ha läst lite om filmen innan, den är närmligen väldigt realistisk i de filmiska stilmedlen, kameran, färg- och ljussättning osv. Det förekommer ingen dialog i hela filmen, eller iaf ingen dialog som man förstår. Vilket jag på ett sett tycker om, för det gör filmen mer verklighetstrogen, man pratade faktiskt inte engelska 80 000 f Kr. Första 30 minuterna av filmen tyckte jag var skit och började fundera på om jag skulle byta filmen, men det var tur att jag inte gjorde det för filmen blev bättre. Det var nog det att det tar ca. 40 min innan man kommer in i filmens känsla och handling. Så jag måste säga att filmen var faktiskt riktigt bra på sina ställen, men det är ingen film jag rekommenderar att se som mysfilm en fredagkväll. En medel till stark trea.

Blood diamond är en thriller från 2006. I rollistan ser vi bl.a. Leonardo diCaprio, Djimon Hounsou och Jennifer Connelly. Filmen utspelar sig under inbörderskriget i Sierra Leone under 90-talet. Danny Archer är diamant-smugglare av blodsdiamanter år ett stort diamant företag i väst. Archer får upp ögonen för Solomon som sägs ha gömt en diamant stor som ett ägg. Archer gör nu allt för att få tag i diamanten och går med på att hjälpa Solomon hitta sin familj igen. Till hjälp har Archer en amerikansk reporter som lovar att hjälpa om Archer hjälper henne att störta det stora diamant företaget och få ett slut på smugglingen av blodsdiamanter.

Detta var andra eller tredje gången jag såg Blood diamond. Jag kommer ihåg att när jag såg den första gången så var jag helt frälst och tyckte den var riktigt bra. Men nu när jag har sett den igen måste jag ändra min åsikt för den håller inte alls samma mått som första gången jag såg den. Handlingen i sig är intressant och fruktansvärd, men filmen känns seg och som att den går runt i en spiral. Det tycks nästan inte hända något nytt förren i slutet av filmen. Tycker dock att det är bra skådespeleri både från diCaprios och Hounsous sida, och visst, även jag stör mig lite på diCaprios dialekt ;) Efter jag sett om Blood diamond når den inte högre än till en trea, en stark sådan.

Wallander: Vålnaden är del 23 i filmserien om kommissarie Wallander som återigen spelas av Krister Henriksson. Ett hur bränns ned tack vare en gasläcka, två personer befinner sig i huset. Kvinnan i huset kunde man identifiera och är hustrun till en storaffärsman. Efter identifieringen av mannen visar det sig att det är affärsmannen kompanjon, och mannen och kvinnan hade ett kärleksförhållande. Efter nogranna undersökningar visar det sig att gasläckan inte var en olycka, den var anlagd. Nu börjar Wallander och hans team undersöka och spåren leder till affärsmannen och hans kompanjons hustru. Men är det verkligen dem?

Tycker att denna faktiskt är en helt okej Wallander-film. Storyn i sig är hyfsat spännande och vem som är mördaren och varför har man ingen aning om förräns i slutet av filmen. Vad mer skall jag säga? Helt ok, en svag trea.

G.I. Joe: The Rise of Cobra är en action/sci-fi från 2009. Filmen handlar om en internationell elitstyrka som består av G.I. Joes. Duke oc hans militärförband skall frakta ett nytt biologiskt vapen och under frakten blir de attakerade av mystiska människor. Hon som verkar leda dem är Ana, Dukes föredetta flickvän. G.I. Joes kommer och räddar situationen och tar med de två överlevande, Duke och Ripcord. Nu gör de båda allt för att få vara med i G.I. Joe styrkan och utsetts för diverse test. Helt plötsligt blir deras bas attackerade av samma människor från den tidigare attacken och de lyckas få med sig vapnen. Nu börjar jakten. Vem är det egentligen som tagit vapnen, och vad skall de använda dem till?

Innan jag såg filmen har jag i princip bara läst negativa kommentarer och recensioner, så jag hade inga höga förväntningar och tänkte att denna skulle vara ytterliggare en hjärndöd action/sci-fi. Men jag hade fel, jag tycker itne att den var så kass som jag läst. Visst så är den rätt förutsägbar och följer Hollywood-mallen för denna typen av film, men jag tycker ändå att den var hyfsat underhållande. Det är ju en action film fylld med fighter och explotioner, men det är så jag tycker att en sådan här film skall vara. Karaktärerna är väldigt stereotypa måste jag säga, de bjuder inte på några överraskningar direkt. Handligen är okej, och bjuder på någon twist emellanåt. Slutet är extremt upplagt för en uppföljare. Handlingen är inte slut när filmen var slut, utan jag blev paff när eftertexterna kom på. Och jag ser fram emot uppföljaren så jag får reda på vad som händer ;) En svag trea...

Flickan är ett svenskt drama från 2009. Filmen var nominerad i flera kategorier på Guldbaggegalan och gick där ifrån med en Guldbagge för bästa foto. Filmen utspelar sig 1981. En familj skall resa till Afrika för att under en sommar arbeta för Sida, bara några dagar innan de skall åka ringer Sida och berättar att deras dotter inte kan följa med för hon är för ung (10 år). Familjen får tag i flickans moster som skall komma och sitta barnvakt åt flickan under sommaren. När mostern kommer så blir det mer flickan som får vara barnvakt åt sig själv för mostern bara dricker och har fester. En dag åker mostern iväg med sin kille och säger att hon är tillbaka snart. Nu får flickan ta hans om sig själv, lite längre än vad som var planerat då mostern inte kommer tillbaka förräns någon dag innan föräldrarna kommer. Hur skall flickan kunna klara sig en hel sommar själv?

Hela filmen är en skildrig av ett barn liv genom ett barns ögon. Filmen är grymt hemsk och man hatar både föräldrarna och den oansvariga mostern. Filmen är väldigt intressant till en början, men mot slutet börjar filmen blir lite långtråkig. Skådespeleriet är riktigt bra, speciellt av Blanca Engström som spelar flickan. Filmens foto är nog det bästa jag har sett någonsin i en svensk film. Det är väldigt naturligt fast samtidigt magiskt/poetiskt. En mycket bra och sorlig film som inte riktigt når upp till en fyra, men är mycket sevärd.

Law abiding citizen är en thriller från 2009. I huvudrollerna som Nick och Clyde ser vi Jamie Foxx och Gerard Butler. Filmen handlar om Clyde som överlever ett rånförsök mot sitt hem. Hans fru och dotter blir mördade av rånarna och polisen har tagit fast de skyldiga. Som försvarare från han Nick som råder honom att förlika, för ena av gärningsmännen har erkännt och kan peka ut den andre killen som mördare. Clyde litar på Nick och går med på att förlika och ena killen blir dödsdömd, medans den andra går fri. Ca. 10 år senare börjar det hända konstiga grejer. När den dödsdömde skall få sin giftavrättning är det någon som har bytat ut giftet, den andre mördaren som gick fri hittas slaktad i ett lager. De anhåller Clyde som erkänner, men även fast han sitter inne så är det fler och fler människor som dör. Vem är det som mördar? Har Clyde en kompanjon?

Tycker att filmen är helt okej, stundtals väldigt spännande. Man sugs in i handlingen och undrar vad som kommer hända härnäst. Handlingen i sig är bra och har några twister som är hyfsat oväntade. Skådespeleriet är bra, både av Foxx och Butler, de känns trovärdiga, speciellt Foxx som överraskar. Dock är slutet helt fel, enligt mig, känns som ett klassiskt Hollywood-slut SPOILER de goda skall alltid vinna SPOILER. Men overall så är detta en helt klart godkänd film som sticker ut i mängden av dagens thillers. Tror att många som ser den kommer tycka om dess spänning. En solklar trea.

Julie & Julia är en drama/komedi från 2009. I rollen som Julie ser vi Amy Adams och som Julia, Meryl Streep. Filmen bygger på en sann historia. Julie & Julia handlar om Julie, en tjej som är trött på sitt arbete och sina vänner, och hon älskar mat. Tillsammans med sin man bestämmer hon sig att starta en matlagningsblogg där hon skall gå igenom alla recept ur Julia Childs kokbok, 524 recept på 365 dagar. Parallelt med Julies matlagning får vi följa Julias resa och hur kokboken kom till.

Julie & Julia är en mysig fredagsmys film. Stämningen genom hela filmen är helt enkelt mysig. Handlingen är bra och man sugs in i den. Båda historierna är lika bra och det är intressant att följa båda. Måste säga att man blir hungrig att se filmen, så det är bra om man precis har ätit innan man ser den annars börjar man rota i skafferiet ;) Skådespeleriet är bra, jag är inte överförtjust i själva karaktären Julia Child, men var hon så, så gör Streep ett mkt bra jobb. För att summera så är det ingen film i världsklass, men den har en skön känsla över sig och man kommer komma ihåg delar av den. En stabil till stark trea.

Närkontakt av tredje graden är en sci-fi från 1977, regisserad av Steven Spielberg. Filmen handlar om familje fadern Roy Neary som en dag får se ett mycket starkt och konstigt ljus som slår ut all ström i hans bil. Nu börjar han höra lite konstiga grejer och blir besatt av detta konstiga fenomen, han tillsammans med några andra är övertygade om att det är aliens. Innuti huvudet ser alla som sett ljuset, något som de inte riktigt vet vad det är, de börjar alla med att försöka avbilda det de ser i huvudet. Det visar sig vara ett berg och nu gör Roy och hans vänner allt för att komma dit, men det blir inte lätt när militären har stängt av området. Var det verkligen aliens som kontaktade jorden?

Först måste jag säga att jag blev besviken på denna, den var inte alls som jag trodde. Jag var övertygad om att den skulle vara en bra sci-fi film i 70-tals anda, men icke, det är inte ens några rymdvarelser med i filmen förräns i slutet. Hela filmen är som en lång drama film med en halvgalen snubbe. Men om jag säger såhär, om jag bortser från mina krossade förväntningar på filmen så är den ändå bra. Visst den är inte jättespännande, men man fastnar ändå hyfsat lätt i filmen, fast man undrar inte vad som kommer ändå, för det är så uppenbart. Jag ger filmen en svag 3:a, så vill man se en sci-fi/alien film så finns det så många fler som är bättre...

Jurassic Park: The Lost world är ett sci-fi/äventyr från 1997, regisserad av Steven Spielberg. Denna är uppföljaren till den första filmen, Jurassic Park. Filmen handlar om ö nummer två, även där klonade man dinosaurier. Nu vill Dr. Hammond att Dr. Ian Malcom skall åka dit med ett team för att observera hur dinosaurierna klarar sig och lever. Men vad det inte vet är att styrelsen i Hammond-fonden också kommer att skicka dit ett team, men inte för att observera utan för att ta död på alla dinosaurier. Nu börjar kampen mellan forskarna och militärerna, som snabbt övergår till kampen mellan människorna och dinosaurierna.

Ja, vad skall man säga, en uppföljare är alltid en uppföljare. Det jag tycker är intressant är att Spielberg även har gjort denna, vilket kan/är ovanligt. Men jag måste säga att denna inte alls håller samma standard som den första filmen, handlingen är ändå okej, men lite småmesig. Men själva grundstoryn, att överleva, är den samma som i den första filmen. Nja, denna är ingen hitt, vill man se dinosaurier-film så räcker det att se den första filmen, även fast denna är ok. Jag ger denna uppföljare en svag trea.

Eternal sunshine of the spotless mind är ett drama från 2004. I huvudrollerna som Joel och Clementine ser vi Jim Carrey och Kate Winslet. Filmen handlar om ett par, Joel och Clementine, som träffas och blir kära tills det börjar knaka i fogarna. Då bestämmer sig Clementine för att gå till en klinik och radera alla minnen av Joel. Joel får reda på detta och blir helt förtvivlad för han älskar Clementine mer än allt annat. I frustration och sorg bestämmer sig Joel för att också radera sitt minne, fast från Clementine. Efter raderingen så minns de båda inget av varandra när de råkar träffas, men det är något som är bekant...

Detta är ju en film som är hyllad till skyarna, både av kritiker och åksådare, den ligger bl.a. på plats #58 på Imdb:s 250 topp lista. Hade byggt upp förväntningar kring filmen och viste ungefär vad den skulle handla om, och jag måste säga att jag blev sjuk besviken. Själva filmens koncept och grundstory, att vissa människor är menade att vara tillsammans, och man skall lära sig av sina misstag/minnen inte radera dem, är riktigt bra, men jag tycker att filmen som helhet inte riktigt når fram. Jag sitter lite smått utråkad i soffan och känner att filmen är beige. Jag dras aldrig riktigt in i handlingen eller bli berörd. Karaktärerna runt om Joel och Clementine är störade och passar inte alls in. Men både Carrey och Winslet är riktigt bra i sina roller, bra skådespeleri. Som slutsats kan jag säga att filmen ändå är okej och jag kanske kommer att se om den någon gång bara för att se om jag då kanske förstår filmens hyllningar.

Alice in wonderland är ett fantasy/äventyr från 2010. För regin står Tim Burton. I denna ser vi flera stora namn som Johnny Depp, Alan Rickman, Helena Bonham Carter och Anne Hathaway. Filmen bygger på historien Alice i underlandet. I filmen så återvänder Alice till wonderland utan att hon vet om det. Hon tror nämligen att allt är en dröm. Alice är nämligen den enda som kan besegra den onda Röda drottningen. Påvägen måste hon rädda Hattmakaren och finna svärdet som skall kunna dräpa den onda draken, Jabberwocky. Kommer Alice att klara av avv dräpa draken? Och kommer hon komma över alla hinder som den Röda drottningen sätter upp?

Jag är ett stort Burton fan, och tycker i princip om alla hans filmen, men jag måste säga att jag blev besviken på denna. Den levde inte alls upp till mina förväntningar. Tycker att filmen inte direkt genomsyras av Burtons känsla, utan den kommer bara fram i vissa scener. Själva handlingen har man ju "självklart" sett/hört förut, vilket är lite synd, men det visste man ju när man gick till bion. Filmen har några roliga repliker som får en att smålee, men inte mycket mer än det. Annars så är det bra agerande i filmen, och den är snyggt animerad, men det är något som fattas som jag inte kan sätta fingret på. Den kanske hade fungerat bättre som en musikal? Men jag bara stör mig på Hathaways agerande, det känns bara så falskt. Jag måste väl nämna något om Depp oxå. Tycker han är bra i rollen, kanske inte så överlägst bra som han är i många andra roller, men det fungerar och han är riktigt rolig emellanåt. Stör mig bara lite på att han bytar dialekt stup i kvarten. Tycker att filmen främst riktar sig till barn och ungdomar, och att man har "glömt" av den vuxna publiken. Som slutsats så håller filmen och är helt klart godkänd, men jag hade förväntat mig mer...

Brända av solen är ett ryskt drama från 1994, regisserad av Nikita Mikhalkov. Tycker att det är lite svårt att beskriva filmens handling rättvist så jag lånar denna beskrivningen från filmtipset.se: Filmen utspelar sig 1936, sommaren är het och Stalin styr landet med järnhand. På revolutionären Kotovs lantställe är det lugnt och fridfullt, men en dag dyker en främling oväntat upp. Det visar sig att han är Kotovs hustrus ungdomskärlek och gästen sätter känslorna i svallning. Han verkar dock ha andra, betydligt farligare avsikter med sitt besök...

På ett sätt så tycker jag (även) att det är svårt att beskriva exakt vad jag tycker om filmen, men jag skall försöka. Filmen som helhet tycker jag är bra, det är en rätt så konstig handling och man kastas rätt in i den. Men filmen är mysig och otroligt välspelad. Regissören Mikhalkov spelar även en av huvudrollerna i filmen, vilket han gör mycket bra, och för mig är det den protagonisten som jag knyter mig till genom filmens gång. Om jag skall vara ärlig så förstod jag inte riktigt slutet som är fullt med symbolik, och det gör att filmens summerade betyg sänks. Om man ser rent stilmässigt på filmen så är den en fyra, men det summerade betyget blir en stark trea. (Väntar ivrigt på uppföljaren som förhoppningsvis kommer iår).

Eagle eye är en thriller från 2008. I huvudrollen som Jerry Shaw ser vi Shia LeBeouf, och som Rachel Holloman, Michelle Monaghan. Filmen handlar om Jerry och Rachel som inte känner varandra. De får båda telefonsamtal från en kvinna som ber dem göra makalösa och kriminella handlingar. Kvinnan i telefonen vet allt om Jerry och Rachel och gör de inte som hon säger kommer personer i deras närhet att dö. Kvinnan för samman Jerry och Rachel och de beger sig ut i staden och utför diverse uppdrag. Sammtidigt har de FBI i hälarna. Vem är egentligen kvinnan som ringer? Och vad vill hon i slutändan?

Jag trodde faktiskt att denna filmen skulle vara ett bottennapp, men det var den inte. Men när jag slog på filmen så var jag osäker om jag sett den tidigare eller inte, för jag kände igen så mycket, men jag kom på att jag bara sett trailern innan. Detta är ju ett exempel på hur vissa trailers kan förstörs ens filmupplevelse. Det kändes nästan som att man bara behövt se trailern, för då har man sett hela filmen. Men men, återgå till filmen. Filmens handling tycker jag är bra och spännande, visst så kanske den är lite overklig stundtals, men den är ändå okej. Tempot i filmen är bra, det händer alltid nya saker. Skulle vilja säga att filmen är mer åt action hållet än åt thiller hållet. Filmen fungerar som en kvällsunderhållning där man inte behöver tänka utan bara följa en spännande handling/film. Den får en svag trea.

Alien: Återuppstår är en sci-fi från 1997. Filmen är nummer fyra i serien om Alien. Regissören till denna fjärde del är fransmannen Jean-Pierre Jeunet. Denna film utspelar sig 200 år efter den tredje filmen. Nu håller ett gäng forskare på att klona Ripley för att kunna få ut den alien som ligger inuti hennes bröstkorg. I kloningsförsöket nummer åtta visar det sig att klonen av Ripley överlever och börjar minnas vad som har hänt den ursprungliga Ripley över 200 år tidigare. Men klonen Ripley har utvecklats tillsammans med alien i hennes bröstkorg och har fått visa egenskaper från denne. Ett gäng "banditer" befinner sig på forskningstationen och när de vuxna aliensen rymmer från sina burar slår sig gänget ihop med Ripley för att kunna försöka ta sig där ifrån levande.

Måste säga att jag älskar denna filmen på flera sätt. För det första så ser man Jeunets egen touch genom hela filmen. Hans speciella stil av färgsättning och humor genomsyrar filmen. Sen så kan man inget annat än att älska den nya stenhårda Ripley, hon är bara så cool. Sen så tycker jag om att Jeunet valt att använda Ron Perlman i filmen, som han tidigare haft med i sin film De förlorade barnens stad. Även denna fjärde filmen har mycket action, men den är häftig och jag tycker om den, dock når den inte upp till en fyra som ettan och tvåan, men det är en stark trea. Någon mer än jag som började gråta när den nyutvecklade Ripley-bebis-alien dör i slutet? Notera att jag såg den förlängda special editionen.

Alien 3 är en sci-fi från 1992, regisserad av David Fincher. I denna filmen kraschlandar kapslen med de överlevande karaktärerna från film nummer två på en planet som är grå och dyster. Planeten är ett fängelse för perversa män med dubbla y-kromosomer. Det visar sig att det bara är Ripley som överlevde kraschen, förutom en alien! Nu börjar kampen för Ripley, både mot alien och mot internerna som inte sett en kvinna på många, många år...

Denna tredje uppföljaren går inte ens att jämföra med etta och tvåan, den skiljer sig otroligt mycket. För det första är de inte i rymden, utan hela filmen utspelar sig på planeten, sen så känns mycket fel, liksom som om det inte passar in. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men det känns inte som en alien-film i samma betänkelse som ettan och tvåan. Men om man bortser från att jämför filmen med de tidigare, så tycker jag ändå att denna är okej, den var underhållande på sitt sätt under filmens gång. Men det är absolut den svagaste Alien-filmen av alla fyra. Det blir en svag trea i betyg. Notera att jag såg den förlängda special edition.

Taking woodstock är en komedi från 2009, regisserad av Ang Lee. Filmen handlar om den lilla staden Catskills. Där arbetar Elliot på sina föräldrars motell. Elliot har alltid varit intresserad av kultur, och när festivalen Woodstock inte får sättas upp i grannkommunen fixar Elliot att den får sättas upp i just Catskills. Detta är något som inte alla byborna tycker om, de hatar hippies, och tror att de kommer råna alla och våldta deras boskapsdjur. Men samtidigt så visar det sig att byns olika affärer säljer bättre än någonsin när det strömmar in över en miljon ungdomar för att gå och se festivalen. Elliots föräldrars motell blomstrar och pengarna stömmar in...

Jag har läst att många har blivit besvikna på denna filmen, men det blev inte jag. Man får se allt som sker utanför själva konsertområdet, och jag tycker inte att det är så konstigt för det är lite svårt att sätta upp Jimmie Hendrix och Janis Joplin på scen igen. Och jag tycker faktiskt att det är bra att man inte användt sig av skådisar som skall spela dessa musikgiganter, utan man har istället valt att fokusera filmen på allt som sker runt om kring konserterna, istället för på konserterna. Taking Woodstock är en film med känsla, den är både rolig, men jag tycker att den mest berör, t.ex. utvecklingen av relationen mellan Elliot och sina föräldrar, och utvecklingen av Elliots sexualitet. Det är en skön film, som inte når upp till de högre betygen (tyvärr) men det är en medel till stark trea.

End of summer är ett drama från 1961, regisserad av Yasujiro Ozu. Filmen handlar om en familj och alla dess familjemedlemmar. Alla försöker göra allt för att gynna familjen. Vi får följa personerna i deras vardag och i deras kärleksliv. Relationen mellan de olika familjemedlemmarna är filmens mittpunkt.

Detta är den första Ozu filmen jag har sett. Han är ju en regissör som är mycket välkänd i filmkretsar, kanske inte så jättemycket bland majoriteten av Sveriges befolkning. End of summer är en mycket vacker film, både stilmässigt och handlingsmässigt. Jag tycker dock att tempot är lite varierande, ibland sugs man in i filmen och sitter som förtrollad, och ibland börjar man tänka på andra saker. Men som jag sa, det är en mycket visuellt vacker film som är helt klart godkänd.

Baksmällan är en komedi från 2009. Filmen handlar om tre vänner, och brudens bror, som skall åka på en svensexa i Las vegas. Inget blir som de väntat sig. När de vaknar upp på morgonen i hotellrummet, finner de det helt sönderslaget, en tiger på toaletten och en bebis i gadroben. Ena killen har tappat en tand och alla är bakfulla. Till sist märker de att de har tappart bort brudgummen, de kan inte hitta honom någonstans. Nu börjar de trackbacka sina steg kvällen innan för att komma ihåg var de gjort av brudgummen.

Jag satt med förväntningarna att denna skulle vara en av de roligast komedierna jag sett, och tyvärr uppfylldes de inte. Visst många scener är roliga och helt osannolika, men det är ändå något som fattas för mig, den håller inte hela vägen. Jag tycker t.ex. att filmen I love you, man är bättre och roligar än vad denna är. Det är ok skådespeleri, och handlingen är bra, nästan absurd, men det är något som fattas, tempot i filmen är lite för segt emellanåt. Men det är helt klart en mycket godkänd film, och man får skratta av sig lite.

Dumpa honom! är en drama/komedi från 2009. I denna ser vi skådespelare som Jennifer Aniston, Ginnifer Goodwin, Jennifer Connelly, Scarlett Johansson, Drew Barrymore, Ben Affleck, Justin Long och Bradley Cooper, bl.a. I filmen får vi följar olika personer eller par i deras kärleksrelationer eller/och singelliv. Filmen är ett relationsdrama med ett klassiskt dilemma varför ringer han inte upp dig? Vi får följa singlar, par som är gifta, par som inte är gifta, personer som är desperata osv.

På ett sätt så tycker jag om filmen, handlingen är bra och jag älskar skådespelaren Ginnifer Goodwin, hon sänder verkligen ut good-feeling vibes. Men det är något med filmen som gör att den inte riktigt håller till de högre betygen, det är nog inte handlingen i sig, utan mer tempot och ihopklippningen av filmen. Filmen går liksom inte direkt in i hjärtat med sina storys, utan man känner sig mer som en åskådare, som bara tittar, men inte deltar i deras relationer. Men det är ändå en helt klart godkänd film för mig, tror ändå att det är många som tycker/kommer tycka om filmen, men man skall inte räkna med en typsik "flamsig-Hollywood-drama", utan det finns lite mer djup, fast inte tillräckligt (för mig).