Eternal sunshine of the spotless mind - min recension



Eternal sunshine of the spotless mind är ett drama från 2004. I huvudrollerna som Joel och Clementine ser vi Jim Carrey och Kate Winslet. Filmen handlar om ett par, Joel och Clementine, som träffas och blir kära tills det börjar knaka i fogarna. Då bestämmer sig Clementine för att gå till en klinik och radera alla minnen av Joel. Joel får reda på detta och blir helt förtvivlad för han älskar Clementine mer än allt annat. I frustration och sorg bestämmer sig Joel för att också radera sitt minne, fast från Clementine. Efter raderingen så minns de båda inget av varandra när de råkar träffas, men det är något som är bekant...

Detta är ju en film som är hyllad till skyarna, både av kritiker och åksådare, den ligger bl.a. på plats #58 på Imdb:s 250 topp lista. Hade byggt upp förväntningar kring filmen och viste ungefär vad den skulle handla om, och jag måste säga att jag blev sjuk besviken. Själva filmens koncept och grundstory, att vissa människor är menade att vara tillsammans, och man skall lära sig av sina misstag/minnen inte radera dem, är riktigt bra, men jag tycker att filmen som helhet inte riktigt når fram. Jag sitter lite smått utråkad i soffan och känner att filmen är beige. Jag dras aldrig riktigt in i handlingen eller bli berörd. Karaktärerna runt om Joel och Clementine är störade och passar inte alls in. Men både Carrey och Winslet är riktigt bra i sina roller, bra skådespeleri. Som slutsats kan jag säga att filmen ändå är okej och jag kanske kommer att se om den någon gång bara för att se om jag då kanske förstår filmens hyllningar.

Betyg: 3 av 5




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0