Bewitcheds filmrecensionsblogg

En liten film om kärlek är ett drama från 1988, regisserad av Krzysztof Kieslowski. Filmen handlar om den unge kille Tomek som arbetar på posten och bor tillsammans med sin bästa kompis mamma. Tomek spionerar, med kikare, på sin granne Magda som är en trettioårig konstnärinna. Detta oskyldiga spionerandet övergår sakta till förföljelse. Tomek skickar falska avier till Magda så hon skall gå till posten där han arbetar, han börjar ringa anonyma samtal, och börjar som mjölkbud för att ha en anledning till att vistas i hennes lägenhetshus. En dag bestämmer sig Tomek för att berätta för Magda att han spionerar på henne, detta leder till en konstig relation dem emellan, och många olika känslor.

Jag måste säga att jag på många sätt älskar denna filmen. Hela filmen känns så lugn och gemytlig, man fastnar direkt, fast det egentligen inte händer så mycket. Tempot filmen igenom är väldigt lungt, men är i precis rätt för handlingen. Det som är bra att filmen inte har en speciell vikling eller syn på "peeping-toms" utan man visar berättelsen utan att varken ta Tomeks eller Magdas sida. Filmen är vacker, inte bara handlingsmässigt, utan även visuellt. Färgsättningen är underbar, den känns naturlig/verklighets trogen men är samtidigt fantasifull och poetisk. Om filmen skall nå upp till en femma så krävs det att jag ser om filmen, men just nu efter bara en titt så får den en stark fyra.

Blow up: Förstoringen är en drama/thriller från 1966, regisserad av Michelangelo Antonioni. Filmen handlar om modefotografern Thomas. Han är dryg och självupptagen och arbetar mycket med modeller. En dag så känner han att han inte finner någon ispiration genom att ta foton av modeller. Thomas ger sig ut i parken och börjar fotografera ett par som hånglar. Kvinnan han fotograferade rusar fram och kräver att få rullen, hon börjar mer eller mindre försölja honom för att få rullen. Thomas lyckas lura kvinnan och framkallar bilderna. När han tittar på det färdiga resultatet märker han konstiga figurer i fotografierna och börjare förstora vissa delar. Det visar sig att det står en man men pistol i ena fotografiet och i en annat ligger det en man på marken. Thomas återvänder till parken och finner en man liggandes mördad. Vad skall han nu ta sig till?

Blow up är en bra och rolig film. Karaktären Thomas både älskar och hatar man. Handligen i sig är bra och man fastnar lätt i den. Filmens slut gör mig lite förvirrad och man förstår inte riktigt vad som skett, var det verkligen på riktigt? Detta är ju en film som tillhör dem som man "måste ha sett" och på ett sätt kan kan förstå det och på ett sätt inte. Man får se den själv och bilda sig en uppfattning, men jag tycker att den är bra och färgsättning, kameravinklar och poetiska inslag ger filmen en fyra.

Aliens är en sci-fi från 1986. Det är film nummer två av Alien-filmerna. Det är James Cameron som har regisserat denna.  Nu är det ca. 50 år efter den första filmen och Ripley väcks ur hypersömnen. Det visar sig att ingen tror på hennes historia om aliens, och det visar sig att det nu bor människor på den planeten som de hittade alienäggen för 50 årsedan. Ingen tror på henne tills man tappar kontakt med forskarna/människorna på planeten. Nu åker Ripley tillsammans med ett gäng marinsoldater och en android till planeten för att se vad som skett, om det verkligen finns aliens där...

Tycker att denna är en riktigt bra uppföljare på den första filmen. Tempot i filmen skiljer sig avsevärt från den första där tempot var relativt lungt, medan i denna är det högt och det händer saker nästan hela tiden. Tycker om de nya karaktärerna i denna, alla är olika och tillför filmen fler aspekter. Handlingen i sig är bra, regin är bra... Det är svårt att jämföra ettan och tvåan för att se vilken som är bäst för filmerna skiljer sig väldigt mycket åt, även fast de utgår från samma story. Men man kan säga att denna är mer fartfylld, mer action och den är bra... Notera att jag såg den förlängda special edition.

Alien är en sci-fi från 1979, regisserad av Ridley Scott. Filmen handlar om besättningen på rymdskeppet Nostromo som undersöker en nödsignal från en avlägsen planet. När den del av besättningen ger sig även hittar det ett jättestort rymdskepp, som ser ut som något de aldrig sett förut. De går in i skeppet och där händer det något. En av besättningsmedlemmarna får en konstig parasit över ansiktet. de tar med honom till sjukan och han verkar leva. Men det man inte vet är att parasiten lägger aliens i bröstkorgen så att de kan växa, tills de blir så stor att de äter sig ur bröstkorgen. Alien rymmer ut inuti skeppet och den växer ofantligt fort. Nu börjar jakten på den mördande alien, men alla kommer inte att klara sig levande.

Jag tror faktiskt att detta är första gången jag sett den första filmen om Alien. Jag tycker om den. Filmen har en skön känsla som de andra tre filmerna inte har. Den påminner lite om 2001: A space odyssey och Blade runner, alltså själva känslan som finns i de filmerna. Jag tycker att Alien är en bra film, som är snyggt gjord och spännande på sina ställen. En klar fyra.

I love you, man är en komedi från 2009. I huvudrollen som Peter Klaven ser vi Paul Rudd, och som Sydney, Jason Segel. Filmen handlar om Peter som friar till sin flickvän och nu väntas det bröllop. Men det visar sig att Peter inte har, eller aldrig haft, manliga vänner och vem skall nu vara hans bestman. Peter gör allt för att finna manliga vänner, han går på man-dates (som inte går så bra), hans homosexuelle bror försöker lära honom hur han skall göra, men en dag på en husvisning som Peter håller i möter han Sydney. Detta är början på en manlig vänskap som går upp och ned.

Jag blev så positivt överraskad av denna filmen, den är så himla rolig. Handlingen är riktigt bra, det är sällan man ser en film som fokuserar på den manliga vänskapen, och deras problem och funderingar. Skådespeleriet från Rudd och Segel är på topp, speciellt Rudd som är min nya komedi-gud. Denna måste man bara se om man tycker om komedier. Ger den en fyra, vilket är väldigt högt inom komedi-genren för mig.

The Abyss är en sci-fi från 1989, regisserad av ingen mindre än den högaktuelle James Cameron. I filmen ser vi bl.a. Ed Harris som Bud. The Abyss handlar om en undervattensoljeborrningsstation. En dag går en ubåt på grund och militären tror att det är ryssarna som har anfallit. Nu måste snabbt få igenom en räddningsuppdrag för att se om någon i ubåten överlevde. Ovan vattnet hotar en analkande orkan och militären måste agera snabbt. De väljer ut oljeborrningsstationen för den är placerar relativt nära sär ubåten skönk. Ett gäng militärer bordar stationen och detta blir ett räddningsuppdrag utan dess like. Stationen förlorar kontakt med världen ovanför vattenytan, stationen går sönder och delar av den blir översvämmad och hälften av manskapet dör. Löjtnanten lider av besvär från nedgången och börjar bli paranoid och skall skjuta kärnvapen mot vad han tror är ryssar. När de dyker utanför stationen upptäcker de något, nämligen aliens och inte ryssar som löjtanten tror. Kommer man att lyckas överleva? Få kontakt med aliensen? Stoppa löjtnanten från att döda allt manskap?

Det kändes roligt att se ytterliggare en James Cameron film, som för mig tidigare var okänd. Filmen är bra och mycket välgjord. Ed Harris gör nog en av sina bästa rollprestationer ever. Handlingen är spännande och trovärdig. Måste erkänna att jag blev lite paff när det döck upp aliens, för det var inget man kunde förutse tidigare under filmens gång. Effekterna är snygga och man får verkligen känslan av att de befinner sig djupt ned i havet, speciellt när Bud (Ed Harris) beger sig ned i den djupa avgrunden. Ja, vad skall man då ge den för betyg? Kommer inte att ge den en femma, för den når inte riktigt upp ditt, men det är en solklar fyra, en film som jag garanterat kommer att se om.

Paranormal activity är en skräck/thriller från 2007. Filmen handlar om ett par som upptäcker att konstiga saker händer hemma på natten, de här skrik, bankande på väggarna, fotsteg osv. Mannen i huset, Mika, bestämmer sig för att börja filma deras sovrum på nätterna för att se vad det är som händer. Första natten så är det sovrumsdörren som rör sig utan anledning. De bestämmer sig för att ringa ett medium som kommer på besök. Han berättar att det som finns i huset inte är ett spöke utan en demon och att den inte hemsöker huset utan Katie. De blir tillsagda att ringa efter en exorcist och att de inte skall göra något som retar demonen och inte heller försöka att få kontakt med den. Dagarna går och de filmar sitt sovrum varje natt, nu börjar det hända mer och mer mystiska saker som inte gåt att förklara. Mika som hatar det som händer, gör allt som de blev tillsagda att inte göra. Kommer de att klara sig levande ut ur situationen och kommer demonen att lämna dem ifred?

Filmen är filmad med en såkallad "handkamera" och är i samma genre som Blair witch project och Rec. Jag måste erkänna att jag var skiträdd när jag såg denna. Jag och min sambo satt i soffan och vågade ibland knappt titta på tv:n för man visste att det skulle hända något, men inte vad. Filmen spelar på ens rädsla för det man inte kan se, att det finns något som är ont och som inte kan förklaras. Den spelar även på ens rädslor för vad som kanske händer när man sover osv. Jag tycker att denna är riktigt bra, det är just denna typen av filmer som jag blir skrämd av. Hade lite svårt att somna efter jag såg den ;) Men visst så är vissa scener, så som internet scenen och tom slutet lite överdrivet. Det finns ju flera olika slut till filmen, men det som jag såg tycker jag är bättre än de andra jag har läst om, och den lägger upp för en uppföljare som faktiskt skall släppas i år. För att sumera så tycker jag helt enkelt att filmen är mycket bra och lyckas skrämma en på flera ställen. Se den, men inte själv.

Miss Potter är ett drama från 2006. I huvudrollen som Beatrix Potter ser vi Renée Zellweger. Filmen handlar om Potters liv. Hur hennes familjerelation såg ut och hur det kom sig att hon blev en publicerad författare. Vi får se hur Potter blir kär, mot sina föräldrars förtret, i sin förläggare och hur deras relation får en tragisk utkomma. Potter kämpar genom sitt liv för att kunna gå en annan väg och hur hon gjorde allt i sin makt för att bevara det engelska lantbruket.

Tycker att man har lyckast bra med Miss Potter. Den har en mysig känsla över sig och man blir glad när man sett den. Zellweger imponerar i rollen som Potter, tycker annars inte att hon är så jättebra, med undantag från vissa filmer, och jag tycker hon lyckas mer än väl att porträtera Beatrix Potter. Filmen är mysig och mycket sevärd, en skön film att se en kväll framför tv:n. Ger den en svag fyra.

Inglourious Basterds är en drama/krigsfilm från 2009, regisserad av Quentin Tarantino. Filmen utspelar sig när Frankrike är ockuperat av nazister. Vi får se vilka metoder nazisterna använder sig av för att finna judar som gömmer sig. Vi får se hur en 18-årig flicka, Shoshanna, lyckas rymma undan nazisterna. Ett gäng amerikaner skickas till Frankrike för att döda nazister, de kallar sig The Basterds. De försöker mörda så många nazister de kommer åt och för att skända offren skär de av nazisternas skalpar. The Basterds har spritt en skräck bland de tyska soldaterna. Vi träffar även Shoshanna igen, nu är hon vuxen och driver en biograf inne i Paris. En dag kommer en soldat förbi biografen och börjar prata om film, det ena leder till det andra och det slutar med att Göbbles skall ha premier visning av sin nya film på Shoshannas biograf, något som hon inte har något att säga till om. Nu planerar hon att bränna ned hela biografen under visningen för att döda så många högt uppsatta nazister som möjligt. Samtidigt planerar engelsmännen tillsammans med The Basterds en attentat mot just premiär visningen på Shoshannas biograf. Kommer någon av dem att lyckas?

Måste säga att jag tycker mycket om denna filmen, Tarantinos humor lyser igenom på så många ställen och jag kan inte låta bli att skratta. Visst jag kan hålla med andra som tycker att denna inte är den bästa av Tarantinos filmer, men jag måste säga att den ändå är riktigt bra även fast den inte håller samma klass som Reservoir dogs eller Pulp fiction. Tycker att man lyckats mycket bra med tempot i filmen och man sitter aldrig och undrar om den är slut snart. Man har även lyckats ypperliggt med humorn, och skämten mot nazisterna med även mot amerikanerna. Denna tycker jag absolut att man skall se. Om inte för att skratta åt Brad Pitt när han skall tala italienska. ;) Se denna, den är värd 2 timmar och 30 minuter av ditt liv.

Rec är en spansk skräck/thriller från 2007. Filmen är inspelad, på det populära sättet, att ge en illusion av att den är inspelad med en handkamera direkt ur verkligheten. Rec handlar om ett lokalt tv-team, bestående av en kamera man och en kvinnlig reporter. De besöker en brandstation för att se hur deras liv ser ut en vanlig natt. De får en utryckning till ett lägenhets hus där man hört skrik från en lägenhet, tv-teamet följer med. När polisen slår in dörren till lägenheten hittar de en gammal kvinna indränkt i blod. De försöker göra henne lugn och ringer efter ambulans. Helt plötsligt attackerar kvinnan en av poliserna och biter honom i nacken. Kaos råder och när de försöker få ut polisen ut byggnaden blir de stoppade av andra poliser, och de får inte lämna byggnaden. Snart kommer smittsjuksläkare och de stänger in alla i byggnaden med hjälp av plast. Ingen förstår något och helt plötsligt börjar det hända saker. Tillslut kommer det en läkare in, i full mundering, för att ta blodprov på alla i byggnaden och helt plötslig blir de bittna helt galna och börjar attackera de andra. Läkaren berättar om ett virus som försöver med hjälp av saliv vilket gör människor galna och hunriga efter blod. Hur skall de kunna ta sig ur byggnaden med polisen på utsidan och när fler och fler människor blir infekterade?

Blev positivt överraskad av denna, den var riktigt bra i sin genre. En spänning byggs upp genom filmen och man vet inte riktigt vad som kommer att hända. Att man filmar med handkamera gör att allt känns ändå mer trovärdigt och mer läskigt. Tycker om denna formen av skräckfilm, det är av denna typen som jag blir skrämd, inte av alla de filmerna som skär upp människor och det är blod överallt. Jag tycker att Rec är bra och stundtals läskig. Denna rekommenderas att ses. En svag till normal fyra. Skall även bli kul att det kommer en uppföljare som skall ta vid där denna slutar.

Ponyo: På klippan vid havet är en animerad familjefilm från 2008 av Hayao Miyazaki. Filmen bygger på H.C Andersens berättelse om Den lilla sjöjungfrun. Ponyo handlar om en liten "sjöjungfru" som är nyfiken på världen ovanför havet. En dag beger hon sig upp mot en strand, mot sin fars vilja och råd. Där träffar hon en liten pojke som tror att hon är en guldfisk och döper henne till Ponyo och tar med henne hem i en spann. Havet börjar med en gång bli stört och opålitligt. Ponyo börjar tycka väldigt mycket om pojken. Pojken råkar skära sig i fingret och Ponyo slickar upp blodet. Ponyos far och havet lyckas hämta hem Ponyo, mot hennes vilja. Pojken blir jätteledsen. Nu när Ponyo har smakat på människoblod kan hon använda sina magiska krafter för att förvandla sig själv till människa och hon gör allt för att återvända till pojken. Nu är naturen ur balans, kommer man att lyckas återställa balansen utan att tvinna Ponyo tillbaka ned i havet?

Tycker att denna är en mysig Miyazaki-film. Den skiljer sig från många av hans andra filmer. För det första så är den mer riktad till barn, än till den stora publiken. Sen så är den inte lika vackert animerad på flera ställen som i flera av hans andra filmer. Men jag tycker att handlingen är mysig och en schysst "tolkning" av H.C. Andersens berättelse. Denna är sevärd och mycket mysig, rekommenderas.

Drag me to hell är en skräck/thriller från 2009, regisserad av Sam Raimi. Filmen handlar om Christine som arbetar på en bank, hon tävlar med en annan medarbetare om jobbet som ansvarig. En dag kommer det in i gammal tant som vill ha sin betalning på sitt hus förlängt så att hon kan skaffa ihop pengar. Christine ger tanten avslag bara för att hennes position för att få arbetet som ansvarig skall bli bättre. Detta var inget som hon skulle gjort. Kvinnan utalar en gammal zigensk förbannelse över henne, en Lamia. Nu börjar konstiga saker hända Christine och hon vänder sig till "spågubben" Rham Jas som försöker hjälpa henne. Han berättar att en Lamia kommer från helvetet för att hänta den förbannade personens själ inom tre dagar. Nu börjar Christines desperata jakt för att bli av med förbannelsen.

Jag måste säga att jag blev riktigt förvånade över hur bra denna filmen var. Tycker att det ges ut så mycket skitskräckfilmer nu förtiden, så jag hade inte förväntat mig något bra alls av denna. Men så fel jag hade. I denna finns både spänning, överraskningsmoment, blod, humor osv. Rent spontant känner jag att Sam Raimi äntligen har hittat tillbaka till det han är bra på, nämligen skräckfilm, inte Hollywood action/sci-fi som Spiderman 3. Vill man se en ny skräckfilm som håller måttet och som gör att man blir lite rädd, så skall man se denna. En fyra.

Prostitution bakom slöjan är en dokumentär från 2004 av Nahid Persson. Jag har tidigare recenserat Perssons två andra dokumentärer och denna, Prostitution bakom slöjan, är det första dokumentären hon gjorde. Den handlar om två kvinnor som lever ensamma i en storstad med sina barn. Båda har inga män, för de båsa sitter i fängelse. För att kunna överleva har de fått börja med prostitution. De båsa lever i en vardag som går ut på att finna pengar för att kunna köpa heroin och att finna en man som kan försörja dem. Vi blir även bekanta med sighe, som är muslimskt korttidsäkenskap.

Tycker att alla Perssons dokumentärer är bra och instressanta, på olika sätt, men alla berör Iran. Prostitution bakom slöjan är kanske den bästa av Perssons dokumentärer. Vi får följa de två kvinnorna och samtidigt för vi reda på Perssons egna tankar. Det som jag tycker är bra med denna, jämfört med Fyra fruar och en man, så förljer denna upp personerna i dokumentären, det görs in i Fyra fruar och en man. Persson åker tillbaka till Iran för att häsla på kvinnorna, för att se vad som har hänt i deras liv sedan sist. Men som slutsats kan jag säga att denna är bra, kanske tom mycket bra. Jag ger den en svag fyra.

Så går det till i krig (The General) är en stumfilmskomedi från 1926, av och med Buster Keaton. Filmen utspelar sig under inbördeskriget i USA. Gray är lokförare vars lok blir kapat av ett gäng nordstatsspioner. Nu gör Gray allt för att få tillbaka sitt lok, det visar sig även att nordstatarna har kidnappat Grays flickvän i samma veva som de tog loket. Nu måste Gray både ta tillbaka sitt lok och rädda sin flickvän. Gray råkar, på sin jakt efter loket, höra att nordstatarna planerar en smygattack mot sydstatarna och nu måste Gray hinna tillbaka till sina allierade och varna dem.

Detta är den första Buster Keaton filmen jag sett, han var riktigt populär när stumfilmen var stor, och även en bit efter. Men han är idag inte bortglömd och många uppskattar fortfarande hans filmer, och de prisas än idag. Det är ju som sagt en speciell humor i stumfilmer, inte det minsta lik humorn idag. Men jag tycker att denna stumfilmshumorn fortfarande fungerar. Vissa scener i filmen är riktigt roliga, medans andra är förutsägbara och lite töntiga. Men man får se filmen med glimten i ögat. Keaton var en riktigt bra komiker, han använder sin kropp och sitt ansikte riktigt bra. Jag ger filmen en fyra för Keatons insats och för de "häftiga" scenerna.

Persona är ett drama från 1966, regisserad av en av våra största svenska regissörer, Ingmar Bergman. I denna ser vi Bibi Andersson som syster Alma, Liv Ullman som Elisabeth Vogler och Margareta Krook som läkaren. Filmen handlar om Elisabeth som är en stor skådespelerska som mitt under en föreställning slutar prata. Hon läggs in på ett sjukhus där läkaren vill att syster Alma skall sköta om mrs Vogler. Läkaren ordinerar att Alma skall ta med mrs Vogler till hennes avskilda sommarställe för ett miljöombyte. Ute i sommarstugan växer det fram en relation mellan Elisabeth och Alma, trots att Elisabeth aldrig yttrar ett ord. Men inget blir riktigt som planerat.

Jag känner att jag har lite svårt att recensera filmen, för jag har inte riktigt bestämt mig vad filmens syfte och mening är, men jag skall försöka. För det första så tycker jag den är riktigt bra och jag verkligen älskar Bibi Andersson i denna. Handlingen har jag som sagt lite svårt att få grepp om, men det är det som gör det så bra. Man vet inte riktigt vad som är sant i slut ändan, var allt på riktigt? Är Alma och Elisabeth samma person? Eller blir de samma person? Varandras alter ego? Sen så tycker jag det är intressant att det bara är fem skådespelare/personer med i hela filmen, vilket ger den en väldigt stark intensitet. Sen så tycker jag att det är en liten kul kuriosa att hela filmen är inspelad i Bergmans hem ute på Fårö. Men filmen är bra och kan ses flera gånger för att man skall kunna greppa tag om den.

Waltz with Bashir är en animerad drama/krigsfilm från 2008. Filmen handlar filmregissören Ari som får besök av en gammal krigspolare. Vännen berättar om en dröm han har där han blir jagad av hundar. Männen diskuterar och kommer fram till att drömmen har något att göra med det uppdrag de genomförde i armén under det första Libanon-kriget under 80-talet. Ari blir förvånad över att han inte kan komma ihåg något av den perioden av sitt liv. Han bestämmer sig för att besöka och intervjua gammla vänner från kriget. Nu dyker det upp minnen som han länge har förträngt.

Detta är en mycket välgjord animerad dramafilm. Själva animationen i sig är snygg och väldigt speciell, känns på många ställen teckand eller ritad. Handlingen är traumatisk och hemsk. Tycker att man mycket väl framför filmens budskap och mening. Filmen i sig är väldigt speciell och ger nästan en dokumentär känsla. Tycker inte att man skall se denna om man är intresserad av att se en "klassiskt/japansk" animerad filme, utan man skall mer vara sugen på ett krigsdrama. På många sätt förstärks den hemska handlingen när den är animerad och på andra sätt förmildras den. Se den om man vill se något ovanlig och bra.

Moderna tider är en svart/vit komedi från 1936, av och med Charlie Chaplin. Filmen handlar om en arbetare, Chaplin, som arbetar på en fabrik. Han drabbas av stress och mister sitt jobb. Av en ren olyckshändelse hamnar han i fängelse, där han stortrivs och han vill verkligen inte ut till friheten. Men i och med att han är en mönsterfånge så kommer han snart ut igen och han möter en hemlös flicka som han blir kär i. De försöker starta om sina liv tillsammans och gör allt för att få arbeten. Tillsist arbetar båda på en resturang som servitör och underhållare. Men inget blir riktigt som de tänkt sig.

Denna är riktigt skön. Tror nog att det är den första långfilmen jag sett med Chaplin och jag är inte missnöjd. Första delen av filmen är underbar och det är så himmla roligt när han driver med det "moderna". Allt ifrån arbetarnas roll i fabrikerna tills avundsjukan på de rika. Filmen är väl en satir av den moderna tiden. Riktigt sevärd och rolig.

Star trek är ett sci-fi/äventyr från 2009. Filmen handlar om Kirks och Spocks ursprung. Hur deras barndom, tonårsliv såg ut och hur de träffades för första gången. Vi får följa med när de båda går i skolan för att arbeta på en stjärnkryssare. Vi får se återblickar från deras liv och följa med på deras första uppdrag tillsammans. Det blir en hel del action och när människor från framtiden kommer till deras tid.

Först så skall jag väl säga att jag aldrig varit något inbitet Star trek fan, jag har aldrig sett orginal serien, utan bara en del avsnitt av serien Star trek: Voyager. Men jag måste säga att jag verkligen tycker om denna film. Den är riktigt spännande och man hålls fast i handlingen genom hela filmen. Tycker man om filmer som handlar om rymden, så tycker man även om denna. Tycker man om Star wars filmerna, så tycker man om denna. Nu menar jag inte de riktigt inbitna fansen som antingen tycker om Star wars eller Star trek och inte kan tycka om båda. Men tycker man bara om filmerna och dess handling så kan man faktiskt titta och tycka om både Star wars och Star trek. :) Filmen är en solklar fyra.

Kung Fu Panda: Secrets of the Furious Five är en kortfilm från 2008. Filmen handlar om karaktärerna från filmen Kung fu panda. I denna så skall pandan Po lära barn vad innebörden av Kung fu egentligen är. Po berättar om alla i Furious five, hur det kommer sig att de är så duktiga på just Kung fu.

Tycker att denna är en rolig och söt kortfilm. Tycker att den verkligen håller samma klass om långfilmen Kung fu panda. Man hade till och med kunnat göra filmen längre, till en långfilm, för jag vill se mer. Denna är helt enkelt rolig och tycker man om Kung fu panda så tycker man om denna. Notera att jag såg denna med engelskt tal, vilket jag tycker att man skall göra för Jack Black är så j*vla bra som Po.

Oliver Twist är ett drama/äventyr från 1948, regisserad av David Lean. Filmen bygger på Dickens klassisker berättelse om Oliver Twist. Filmen handlar om den föräldrarlöse pojken Oliver som rymmer från barnhemmet till London. Där möter han Fargin och börjar arbeta som ficktjuv för honom. På ett magiskt sätt hamnar han hemma hos en snäll familj med en gammal man och Oliver gör allt från att komma ifrån den kriminella världen, men det visar sig inte vara så lätt.

Jag tror att de flesta har kläm på vad Oliver Twist handlar om och jag tycker att Lean har lyckats bra med att förmedla handlingen på ett trovärdigt sätt. Jag tror nog att detta är den bästa filmatiseringen av Oliver Twist jag sett, och jag rekommenderar den. Den är mycket sevärd och hemsk, fast samtidigt mysig. En solklar fyra.