Persona - min recension



Persona är ett drama från 1966, regisserad av en av våra största svenska regissörer, Ingmar Bergman. I denna ser vi Bibi Andersson som syster Alma, Liv Ullman som Elisabeth Vogler och Margareta Krook som läkaren. Filmen handlar om Elisabeth som är en stor skådespelerska som mitt under en föreställning slutar prata. Hon läggs in på ett sjukhus där läkaren vill att syster Alma skall sköta om mrs Vogler. Läkaren ordinerar att Alma skall ta med mrs Vogler till hennes avskilda sommarställe för ett miljöombyte. Ute i sommarstugan växer det fram en relation mellan Elisabeth och Alma, trots att Elisabeth aldrig yttrar ett ord. Men inget blir riktigt som planerat.

Jag känner att jag har lite svårt att recensera filmen, för jag har inte riktigt bestämt mig vad filmens syfte och mening är, men jag skall försöka. För det första så tycker jag den är riktigt bra och jag verkligen älskar Bibi Andersson i denna. Handlingen har jag som sagt lite svårt att få grepp om, men det är det som gör det så bra. Man vet inte riktigt vad som är sant i slut ändan, var allt på riktigt? Är Alma och Elisabeth samma person? Eller blir de samma person? Varandras alter ego? Sen så tycker jag det är intressant att det bara är fem skådespelare/personer med i hela filmen, vilket ger den en väldigt stark intensitet. Sen så tycker jag att det är en liten kul kuriosa att hela filmen är inspelad i Bergmans hem ute på Fårö. Men filmen är bra och kan ses flera gånger för att man skall kunna greppa tag om den.

Betyg: 4 av 5




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0