Wallander: Dödsängeln - min recension



Wallander: Dödsängeln är film nummer 22 med Krister Henriksson som kriminalkommissarie Kurt Wallander. Filmen handlar en 18-årig flicka som sjunger i kyrkokören och som en dag bara försvinner. Wallander och hans team kopplas in och till en början ser det ut som om flickan gett sig av frivilligt, men så visar sig inte vara fallet. Wallander börjar gräva ned i flickans historia och hittar bl.a. att hon haft en pojkvän som varit skinnskalle. När flickan en dag hittas mördad i skogen och en annan flicka kidnappas från kören börjar det bli riktigt bråttom.

Nu tycker jag att Wallander börjar bli lite uttjötat. Nu har det kommit en film i månaden i nästan ett år och kvaliten på filmerna är inte den högsta. Dödsängeln tillhör de Wallanderfilmerna som inte alls håller måttet. Det finns knappt någon spänning i filmen och man blir inte så nyfiken på vem mördaren än och varför. Tempot i filmen är lågt och det händer egentligen inte så mycket. Denna får en svag till medel tvåa.

Betyg: 2 av 5




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0