Fiorile - min recension

För inte er som vet det så är bröderna Taviani ett "par" av mina favorit regissörer. Tror jag har haft Fiorile i min samling i några månader nu men har dragit på att se den, som att suga på en karamell ungefär. Och jag säger bra, gud vad bra den är! Tavianis känslor genomsyrar filmen, precis som i San Lorenzonatten. Deras användning av poetisk realism är, ja helt enkelt - poetiskt. Kan inte säga annat än att jag älskar denna, nästan lika mycket som San Lorenzonatten (och den har jag nog sett 5 ggr på 6 mån).

Betyg: 5 av 5




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0