Bewitcheds filmrecensionsblogg

Hade aldrig sett denna Disneyklassiker förut, det kanske lite kan bero på att jag trodde inte att den skulle vara rolig, sen så har den så tråkigt omslag. Men jag hade fel, den var skitkul, speciellt i sista delen av filmen. Ibland då blir det lite barnprogram över den, men det gör inget, man skall vara lite barnslig annars så missar man så mycket i livet.

Det finns inte så jättemycket att säga om denna filmen, det är en amerikansk julfilm, men det spelar på det som mer ligger i tiden - pengar, materalism osv. Men jag tycker den är bra. Skrattar flera gånger, men den är ändå förutsägbar så den får inte mer än godkänt.

Dustin Hoffmans film vilket han slog igenom med, och den är bra. Den är speciellt filmad och klippt, även handlingen känns speciell på sina ställen. De "tysta" långa scenerna när man endast hör Simon & Garfunkel låtar är hur coola som helst. Mrs. Robinson är gudomligt vacker, Dustin Hoffman låter precis som Ross (David Schwimmer) i Vänner. Denna är helt enkelt speciell och servärd.

Detta är ju en hyllad Hitchcock film, men jag kan faktiskt inte förstå varför, den är ju inte alls lika bra som flera andra av hans filmer. Kanske är det för det är hans första  film som gjordes i England efter hans "Amerika-år". Men denna är godkänd och man ser Hitchcock speciella stil, men den håller mig inte riktigt fast vid tv:n.

Detta är också en film likt Butch Cassidy, som jag har läst och hört mycket bra om innan jag såg den, och jag blev faktiskt lite besviken på denna också. Men visst den är mycket snyggt gjord och väldigt underlig musik till vilket gör filmen speciell, men det känns ändå som det brister någonstans. Bäst är ju Sean Connery, men det är han ju alltid ;)

Innan jag såg denna så hade jag läst en massa om den, att den skall vara så bra osv, men faktiskt så tycker jag inte att den är så överdrivet jättebra. Det är helt enkelt en "dramawestern" kan man väl säga. Visst både Newman och Redford är riktigt bra i sina roller, men det är ändå något som fattas, det där extra som gör mig intresserad. Det blir bara godkänt.

Denna filmen har en speciell handling, handlar om en minst sagt kontroversiell radiopratare i Dallas. Det är Oliver Stone som har regisserat filmen, och tycker att han har gjort ett mycket bra jobb, bättre än vad han har gjort med andra filmer. Jag blir faktiskt lite förbannad när jag ser filmen, ibland på radioprataren Barry, men speciellt på alla människor som ringer in till hans program, så konstiga åsikter folk har, och det roliga/sorliga är att de är sanna. Människor har verkligen så vridna och mysko åsikter som i filmen. Vad lever vi i för värld? Och nej svenskar säg inte att så är det bara i Amerika, för så är det inte, öppna ögonen, skjut inte bara ifrån er sanningen hela tiden! Synd att handlingen har ett tragiskt slut, men det passar filmen ypperligt bra, för man blir riktigt förbannad och ledsen.

Detta är en mycket vacker brittisk romantisk film. Satt som gjutet i soffan när jag såg den, det var något som höll mitt intresse uppe hela tiden. Helena Bonham Carter gör en superrolltolkning, ibland tänker jag inte ens på att det är hon som agerar, känns långt från de roller hon gör nu med Tim Burton. Men vad skall jag mer säga?! Det är en film som man skall se när man vill se lite brittiskromantik, speciellt som utspelar sig i Italien.

Vad skall man säga, en skön julkomedi i amerikansk-80tals-komedi anda. Den är roligt, men inte direkt den bästa filmen jag sett i mitt liv, men den skall helt klart ses framåt jul varje år. Tror de flesta har sett denna filmen själva så det finns väl inte så mycket mer att säga än:

Detta är en gangster film av Yimou Zhang (som gjorde mästerverket Hero). De tidigare filmerna jag sett av Zhang har jag verkligen älskat, men denna når inte riktigt upp till den nivån, men det är inte heller så jättelångt ifrån. Tycker väldigt mycket om Gong Li, eller heter hon Li Gong???, hon är en mycket duktig skådis som Zhang ofta använder sig av + att hon är mycket vacker. Men än mycket bra film, men långt ifrån ett mästerverk (tyvärr).

Dr Seuss: Katten är en barn-/familjefilm från 2003 med Mike Meyers. Har hört så mycket dåligt om denna filmen, så när jag hade köpt den så funderade jag nästan på att lämna tillbaka den men en gång, men tänkt va fan, kan väl lika bra se den, och det tycker jag faktiskt att jag gjorde rätt i. Den var inte i närheten av sååå dåligt som jag hade hört. Filmen går ju i Dr Seuss andan, och liknar Grinchen med Jim Carrey väldigt mycket, och gör den det så är ju filmen ändå ok. Visst jag tycker inte att den kommer upp till Grinchens nivå, men den är ändå sevärd, kan tänka mig att små barn tycker om denna väldigt mycket för det är starka färger, konstiga former och en stor katt ;) Men men den är ok, men den väcker ju inte direkt några funderingar kring handling osv.

För inte er som vet det så är bröderna Taviani ett "par" av mina favorit regissörer. Tror jag har haft Fiorile i min samling i några månader nu men har dragit på att se den, som att suga på en karamell ungefär. Och jag säger bra, gud vad bra den är! Tavianis känslor genomsyrar filmen, precis som i San Lorenzonatten. Deras användning av poetisk realism är, ja helt enkelt - poetiskt. Kan inte säga annat än att jag älskar denna, nästan lika mycket som San Lorenzonatten (och den har jag nog sett 5 ggr på 6 mån).

Detta kanske var 5:e gången jag sett Snowroller, men man kan aldrig se denna för många gånger, älskar den svenska humorn. Alla svenska måste ju ha sett denna så det finns inte så mycket mer att säga än att det är skön svensk humor, går aldrig ur tiden.

Faktiskt föra gången jag ser denna filmen och jag tyckte den var helt ok. Bill Murray är super i sin roll, men skall jag jämföra denna filmen med Måndag hela veckan, så är den sist nämna mkt roligare än Scrooged. Men den håler ändå, och på vissa ställen så viker jag mig av skratt. Men som sagt helt klart godkänd och den kommer att ses igen.

Hmm, så är mina tankar när jag tänker på denna film. Den är mycket speciell, väldigt svår att greppa, känns som om man lever i regissören Gordards tankar. Det ihop klippta montaget i början av filmen är super (5 av 5), flera känslor kommer upp till ytan när man ser den, men sen svävar filmen iväg, och jag har svårt att hålla "track" på allt som händer. Behöver nog se denna flera gånger innan jag riktigt förstår den, men väldigt snyggt filmat och verkligt foto, får sätta godkänt på filmen så länge.

Vilken underbar film! Om jag skall vara ärlig så tror jag inte att jag har sett en sådan här rolig film ever. Till många komedier så sitter man kanske och småler, skrattar någon enstaka gång, men aldrig sitter och asgarvar som jag gjorde flera gånger under denna film. Sen så var det en härlig blandning av både komedi och drama, och Bill Murray är helt galant i sin roll som Phil. Den som inte har sett denna måste absolut göra det!

Ne denna film var ingen hitt enligt mitt tycke. Kändes som om det brast i handlingen, det var som en stod stil hela filmen. Visst det fanns små roliga sekvenser i filmen och fotot var supersnygg vilket gör att filmen blir godkänd, varken mer eller mindre. Denna får man helt enkelt se själv och bilda sig en egen uppfattning.

Tycker att den borde kortas ned,den svängde alldeles för mycket upp och ned för mig, vilket gjorde att under vissa stunder kändes den såå lång... Men diCaprio är grym i sin roll som Howard Huges. Är inte så jätteförtjust när man gör nya filmer som utspelarsig i dåtiden, som denna är inspelad på 2000-talet och utspelar sig från 1930-talet... Men Scorsese klarar av att höja filmen till mer än godkänt och det har mycket med diCaprios rolltolkning...

Detta är en väldigt speciell film enligt min mening, hade lite svårt att förstå hela handlingen, eller vad som var budskapet bakom den. Filmen bygger ju på en Virginia Woolf roman från början och har här filmatiserats av Sally Potter!!! Kvinnlig regissör, woho, har ni tänkt på hur många av de filmerna ni ser som regiseras av kvinnor?! Kan lova att det är under 10 %. Tilda Swinton gör ett mycket bra arbete i sin roll som lever i 400år och som är könlös! Det budskapet jag uppfattar är att man är en människa, en person oavsett vilket kön man bär, det spelar ingen roll om man är kvinna eller man, man är samma person innuti ändå. Detta håller jag verkligen med om, och detta gör att filmen höjs med en gång... Tummen upp!

Fick för mig igår att jag skulle se två av Tim Burtons tidigare verk, och då blev det de två kortfilmerna Vincent och Frankenweenie.

En kortfilm på ca 6 min som handlar om en 7 årig pojke och hans drömmar, tankar och liv. Det är en väldigt mörk och rätt så hemsk film, men ändå på något sätt vacker, kan vara därför att dialogen rimmar. Väldigt speciellt, känns på något sätt att denna speglar Tim Burton bättre än hans långfilmer.

Denna är ca 30 min lång och handlar i princip om en pojke som återupplivar sin hud från de döda, handlingen är mycket lik Frankenstein och jag kan tänka mig att det är meningen. Denna är dock inte lika bra som Vincent.

Så nu har man ytterligare sett en Almodovar film. Denna var inte en av hans bästa, enligt mitt tycke. Kanske är det för att filmen inte berör ett tabubelagt ämne.!? Men iaf så är den helt klart godkänd som alla Almodovars filmer, men den når inte riktigt upp till toppen. Huvudrollsinnehavaren Marisa Paredes var galant i sin roll, han är en väldigt bra skådis, det tycker tydligen Almodovar också för hon är med i flera av hans filmer. Denna filmen skall man absolut se, men man kanske skall börja med en annan film om det är första gången man ser Almodovar och vill upptäcka hans värld.